Förskola, dagis, förskola, dagis

Jag envisas med att kalla det dagis. Har svårt att förstå att det ska vara så viktigt vad det heter?!
Dagis och förskola är ju precis samma sak :-) I alla fall i min värld.

Första tiden på dagis gick jättebra. E är ju så lång att han når upp till dörrhandtagen så han öppnar lätt dörrarna. Han är en mycket hjälpsam liten kille så när hans kortare små vänner vill öppna dörren hjälper han så gärna till. Hahaha. Stackars förskolepedagoger. Han rymmer ofta iväg till andra delar av förskolan vår lille nyfikne son... å FORT går det också trots att han är den enda i gruppen som inte går än. Han går bara om han kan hålla i sig i någonting.

I början blev han inte ens ledsen när man gick ut såg bara lite frågande ut. Numera blir han JÄTTELEDSEN när man lämnar honom. Riktigt jobbigt för mamman som helst vill springa tillbaka och rycka tillbaka honom från förskoleläraren och krama och pussa på honom... men jag lyckas lägga band på mig. Än så länge...
Jag hör ju att han slutar gråta så snart han inte ser mig längre och de distraherar honom med någonting. Roligast är i alla fall att hämta honom, något som jag gör drygt hälften av dagarna. Så kul att hämta när han blir så glad när han ser en!!

Hemma äter han som en häst, men på dagis äter han dåligt. Utom när det var köttbullar och någon köttfärsrätt. Nåja, det kommer väl så småningom. Hemma matar vi ju honom och på dagis vill han absolut inte ha någon hjälp. Borde kanske låta honom äta lite mer själv hemma också så att han får öva lite mer. Inte alltid det är lämplig plockmat dock.

Sover gör de utomhus i vagn. Han sover i alla fall jättebra. 1,5 timme ungefär. Skönt att den biten fungerar bra i alla fall för då försvinner ju en del tid i och med att han sover bort den. Det gör att det känns lite lättare att lämna honom där så länge. Skulle verkligen önska att jag kunde gå ner i tid. Vill inte behöva jobba 100%. Blä! Men jag kan tyvärr inte välja det. Bara att bita ihop.

Idag var i alla fall första dagen på förskolan den här veckan, eftersom han varit hemma sjuk hela veckan. Snorig, hostig och hängig, men nu är han i toppform igen.
En halvdag på förskolan eftersom pappan slutade tidigt. Perfekt uppladdning inför helgen :-)

Dagisångest och längtan

Ja, så var det slut på föräldraledigheten då. Imorgon ska sambon på inskolningssamtal och därefter påbörjar jag inskolningen på torsdag. Jag viiiill iiiiiinte. Jag vill ju vara hemma med lillkillen. Få träffa honom hela dagarna och se hur han utvecklas. Han lär sig ständigt nya ord numera.
Han säger numera attä (katten) och häch (hästen) och så ajajaj också såklart. Pa (pappa) och Appa (mamma) ingår också i vokabulären. Men han vet mycket annat. Lampan, dörren, bordet, taket, näsan och öronen vet han var de finns. Han lär sig så himla snabbt! Jag vill inte lämna bort honom hela dagarna *snyftar*. Jag kommer ju missa MASSOR! Det gör jag ju redan i och för sig eftersom vi arbetar halvtid numera, men då får ju åtminstone pappan umgås med honom och vara med om de nya sakerna.
Åhhh....
Fast det kommer att bli så bra! Lillprinsen kommer trivas och skaffa sig lekkamrater och leva ett eget litet liv om dagarna och så småningom kommer han ju kunna berätta för oss vad som har hänt under dagen. Ibland får jag för mig att det är för föräldrarnas skull som inskolningen tar 2 veckor. Så att man hinner vänja sig vid tanken :-)


Jag trodde nästan att det var ett syskon på gång. Ni vet, när mensen drar över några dagar och man mår lite halvmysko. Hann börja hoppas. Hann testa 2 gånger med stickorna från testlagret som (såklart) var negativa. Läste på nätet och tänkte att jag testade nog bara lite för tidigt?! Men så 4-5 dagar försenad så kom mensen. Blää. Kalldusch. Jag som hann hoppas så.
Upp som en sol och ner som en pannkaka...