Lite ledsen

Så hände det idag igen.
En som frågade glatt om jag var gravid...
Svarade rätt kort och surmulet: "näe"
Vad ger folk rätten att fråga sådant? Hon är ju inte ensam om det.
Händer lite nu och då.
Kan jag hjälpa att alla mina kilon sätter sig på magen och i princip bara där.
Kan man inte hålla käften tills folk själva berättar ATT de ska ha barn?!?
Förutom att det är rätt sårande att få den frågan så är det ju knäckande på ett annat plan också, när man ingenting hellre vill än att få vara gravid igen.
*ledsen*

Om att vara kär...

Vi fick dagisfotona nu i veckan. Jag kan inte sluta titta på dem!
Jag är ju helt kär i den där lilla killen på bilderna :-)
Jag var tvungen att köpa alla bilderna både ett fotopaket och digitala foton.
Vill kunna förstora och välja och vraka bland allihop.
Vissa är med tomteluva, de flesta utan. Något kort är han allvarlig på, men de flesta ler han eller skrattar på. Sååå fina kort! Det kanske var barnfotograf man skulle ha blivit, för det verkar ju vara lättsålda produkter... ;-) :-P Kräver ingen marknadsföring utan säljer sig självt :-D

Test

Imorse testade jag mig. Inte med någon stor förhoppning att vara gravid, mer konstaterande om jag varit gravid eller inte. Men testet var jättenegativt. Så då är frågan vad det är??
Känns som vanlig mens. Men det var ju 11 dagar sen den förra mensen startade?
Mycket skumt!


Jag fattar verkligen ingenting :-/

Konstigt

Jag förstår mig inte på min kropp längre...
Hade vanlig mens i början av juli (första efter missfallet). Sen konstig mens i början av augusti.
Började blöda 9 augusti och blödde rejält i 4 dagar, sen var det plötsligt över. Som att vrida på och av en kran...?!? Idag när jag kom till jobbet och gick på toa så blöder jag???
Dag 11. Skumt! Jag har aldrig någonsin haft ägglossningsblödning förut.
Blir inte riktigt klok på vad det här ska föreställa.


Började fundera över om förra mensen var någonting skumt för jag har varit så himla kissnödig sista tiden och haft lite halsbränna och juicen på morgonen började plötsligt smaka blä.
Var lite inne på att testa mig faktiskt, men imorse hann jag inte och nu är jag mest förvirrad och inte så förhoppningsfull längre.


Lillbusen är inskolad på nytt dagis, nära för både mamman och pappan att hämta honom. Mindre grupp med barn. Det känns bra, jag vill INTE vara hemma lika mycket som under vårterminen!!!
Vi vabbade ju och var sjuka själva mer än vad vi var på jobbet...
Inget gråt vid lämningen igår och idag. Det gör ju att det känns LITE lättare att lämna honom. Med betoning på lite. Jag vill ju själv umgås med honom hela dagarna ju! Typiskt att man måste tjäna pengar. Vore jag ekonomiskt oberoende skulle jag ha honom på dagis max 15 timmar i veckan. Max.


Han pratar mer och mer, och en hel del av det förstår man. I alla fall jag och hans pappa ;-)
Roligaste ordet just nu är "fitta", som han säger när han ska säga "filten". När han vill ha filten när han sitter i soffan t.ex. Hahaha. Nästan rätt, men inte riktigt ;-)

Rapport från livsnjutarna

Vi solar, äter glass, plaskar, leker, springer i vattenspridaren, har varit till Furuvik, mamman har sovit i hängmattan och läst ut 2 böcker (!). Vi njuter av sommaren och ledigheten i väntan på att pappan också ska få semester.

Nu är det nära!

3 timmar kvar till sommarsemester 2014!
Fick ett fint litet kompendium från förskolan med bilder på vad Emil gjort under terminen och också teckningar och andra alster som han producerat. Ett kul minne från dagiset!
Lite sorgligt att lämna dagiset, men förhoppningsvis blir det lika bra på nästa ställe. Det blir i alla fall MYCKET närmare hemmet och han kommer träffa barn som han kommer gå i skolan tillsammans med sen. Det blir nog bäst så här ändå.


Underbart sommarlov med min underbara unge! 3 timmar...

Underbara unge

Imorse när jag lämnade på dagis klädde jag av honom i hallen, gick med ytterkläder och skor till hans hylla. Gick tillbaka till hallen och skulle hämta honom. Hejå sa han och vinkade ungefär som att HAN skulle lämna MIG på dagis och själv gå därifrån. Hahahaha. Knasunge :-)
2 dagar kvar nu tills vi går på sommarlov. Längtar så efter att få umgås hela dagarna!!

Efter regn kommer solsken

eller...efter missfall kommer förkylning. Jopp. Förkyld igen. Drygt! Tröstar mig med att jag har ju i alla fall inte blödit ut halva kroppsvolymen blod vid det här missfallet så jag kanske inte måste äta järntabletter i ett halvår till. Ägnar mycket tid och energi åt lilltrollet (Emil) istället för att grubbla över missfallet. Hans bamsekramar och "hejjj mammmma" är sååå välbehövliga. Även fast han är lite som katten och vill bara gosa när han vill det. ;-) Man får njuta när han är på det humöret. Just nu är det väldigt härligt att lämna på dagis. Bästa vännen har sommarledigt redan så man får mååånga kramar innan han vinkar hejdå. Nu snart bara 1,5 vecka innan vi också tar sommarlov! LÄNGTAR!!!

Midsommar

Alla önskar varandra glad midsommar. Själv bröt jag ihop i duschen en timme innan våra gäster anländer... Jobbigt att fira med "alla". Saknar min pappa så himla mycket då. Nu är det ju lite extra jobbigt pga missfallet också. Längtar mest tills alla åker hem faktiskt... :-S Ska väl klistra på ett leende snart och försöka vara en trevlig värdinna, även om jag helst vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet... Hoppas Emil får roligt med sitt 3 år äldre kusinbarn! Kul med lekkamrat för honom!!

Värd sin vikt i guld

Lycka är att få en bamsekram av sin son samtidigt som han säger hejjj mamma!! Jag är så tacksam att jag har honom!!! Det var PRECIS vad mamman behövde en dag som idag. Älskade unge!!

Drömmen som gick i kras...

Drömmen om en lillasyster åt Emil försvann imorse. Har varit lite rosa på pappret när jag torkat mig nu några dagar. Igår kväll var det lite rött. Satte på en binda över natten. Tur var väl det för fem imorse kände jag igen känslan från i februari. Blödde ner bindan och ut kom stora blodklumpar i toaletten. Har så dåligt samvete för jobbet att jag tänkte åka till jobbet i alla fall. Lämnade E på dagis, sen fick jag sån ångest för att få sån där störtblödning som sist att jag började tjuta. Åkte hem istället. Fick jourtid på gynakuten. De konstaterade att det var ett missfall och att fostret var borta redan. Fanns lite andra rester så jag fick cytotek att ta imorgon bitti. Plus en hel påse med värktabletter... Imorgon blir en jobbig dag antar jag. Jag som tänkte åka till jobbet imorgon. Gissar att det är en dum idé... Nu ska vi hämta E på hemvägen. Vilken himla TUR att jag har honom!!! Min älskade goa glada envisa lilla unge :-)

5+6

Snart vecka sju och hjärtat borde slå nu. Själv är jag magsjuk för tredje gången på fyra månader. Lite drygt, särskilt som jag har spyfobi... Lite svårt att ta in att jag är gravid igen, men det sjunker väl in så småningom :-)

Vecka 5+2

Jodå, visst har jag testat igen och det var ju starkare den här gången!
Men det misstänkte jag ju eftersom jag inte fått någon mens.

Imorse blev däremot pappret rosa och jag blev lite orolig. Men än så länge är det lugnt i alla fall.
Är ju många som småblöder utan att det är någon fara.
Brösten är mindre ömma, ingen mensvärk på flera dagar och heller inget illamående. Skumt, men i och för sig skönt.
Inte lika hysteriskt hungrig som förut heller. Enda gången jag mår lite illa är om jag äter mig riktigt mätt. Så det undviker jag nu :-)

Trött och godissugen

Trött och godissugen. Det var alla symptom för idag det :-)
Inte testat någonting mer. Nästan lite imponerad själv...
Kan bero på att jag försov mig lite imorse plus att jag hade en son som sov väldigt gott när jag skulle väcka honom. Så vi blev lite sena imorse.

Idag har jag inte varit lika kissnödig som igår. Igår sprang jag jätteofta på toaletten på jobbet. Skönt att det är lugnare på den fronten idag!

Dagens status

Byxorna känns trånga. Känner mig svullen och uppblåst.
Inget illamående, men det kom ju vecka 4+5 förra gången. Nu är det ju bara 4+2 än...
Trött är jag, men det kan nog mestadels bero på helgen och sömnbristen :-)

Idag är det min tur att hämta E på dagis. Jag LÄNGTAR! Det är så roligt att hämta honom.
Att se hur han skiner upp när han ser en och så släpper han allt han håller på med och kommer springandes.
När pappan har hämtat honom blir han först glad när jag kommer hem, sen springer han och hämtar mina tofflor och ger mig dem (det är hans eget påhitt!). Han har sett att jag alltid har tofflorna på mig inomhus så då vill han ge mig dem. Jättegulligt! Fast nu när det är 25 grader varmt är jag ju inte så jättesugen på att ha tofflor jämt, men när han kommer med dem har man inget val. Det är bara att ta på dem ;-)

Måndag morgon

Helgen passerade snabbt eftersom vi haft fullt upp hemma.
Vi hann i alla fall med en del lek och bus och gräsklipparåkning (till E's stora förtjusning). Alla fordon är roliga!

Imorse skulle jag testa mig. Ingen mens på hela helgen, men den har ju kommit senare än så här ibland. Man vet liksom aldrig riktigt säkert...
Så jag testade imorse. Ett streck såklart. Som alltid. Jag som nästan var säker på att det var nåt den här månaden.
Så jag borstade tänderna och funderade på om jag kanske borde ha en binda idag utifall, eller om jag skulle vara modig och vara utan tills mensen börjar.
När jag 5 min senare tittar på teststickan så är där ett ytterst svagt litet streck, knappt synbart men ändå ett streck. Jag vågar knappt tro det är sant!! Måste nog testa igen om några dagar och se om det blivit starkare. Tänk om!
Lite dålig tajming att vara höggravid mitt i värsta vintern i så fall...men det är ju i och för sig inget som säger att man behöver ha lika svåra foglossningsbesvär denna gången. Bodde ju i kjol, linne och foppatofflor (och inga strumpor) hela sommaren 2012. Blir himla kallt att gå runt så i januari-februari ;-)
Dagens status: lite halsbränna, annars inget speciellt.

Förvirrad

Men vad sjutton är det här nu då?
När jag får mens brukar det börja på en gång. Rött blod och så måste jag ha binda på en gång.
Idag hade jag lite mensvärk på förmiddagen, sen har det blivit liiiiite lite rosa på pappret men inget mer.
Va?! Har aldrig varit med om det här. Min mens brukar INTE bete sig så och så var det INTE när jag var gravid med Emil. Jag fattar ingenting...
Men det kanske är min kropp som fått spunk efter missfallet?

Jag vet i alla fall inte vad jag ska tro. Tänker inte testa innan måndag, vare sig jag får mens eller inte.
Skumt är det i alla fall.
Trött är jag också, yrslig med rödsprängda ögon, men det kan jag inte skylla på nåt annat än att vi kom i säng väldigt sent igår och väckarklockan ringde obarmhärtigt i samma vanliga tid imorse eftersom jag jobbar idag. Dessutom (förutom väldigt få timmar) så sov jag extremt dåligt och var vaken i flera omgångar. Kan inte ha sovit mycket alls egentligen :-/
Längtar hem till min lilla familj nu!! TUR att det är fredag idag!

Svårt att lära av sina erfarenheter tydligen

Eftersom jag testade negativt på ruvardag 10 då jag väntade Emil tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra ett graviditetstest imorse (som är ca 10 dagar efter ägglossningen). Logiken i det??
Såklart det var minus så det skrek om det. Vad hade jag väntat mig?
Nu ska jag hålla mig borta från testning till måndag. Antagligen har mensen redan kommit då.

Missade ett symptom igår:
Halsbrännan som kommer och går. Men den behöver ju inte heller betyda någonting...

Har koncentrationssvårigheter på jobbet. Dels för att jag är så trött att ögonen nästan går i kors och dels för att alla symptomen och alla funderingar bara snurrar runt i huvudet.
Imorgon är det i alla fall ledigt och Emils mormor kommer och hälsar på. Det ska bli kul, nu var det längesen de sågs och han har bara pratat i telefonen med henne på sistone.

Han har blivit mammig igen och det ska kramas och klängas på mig på dagis om morgnarna. Sen när jag ska gå blir han JÄTTELEDSEN och mamman tycker det är jättejobbigt att gå därifrån.
Hoppas vi snart är inne i en sån period då man sätter ner honom, han är glad och vinkar ivrigt hejdå. Då mår mamman SÅ mycket bättre när hon åker till jobbet...

Dagens symptomcheck

Idag är jag jättetrött (men kan bero på att vi kommer i säng så sent om kvällarna...)
Extremt sugen på choklad (kan hänga ihop med tröttheten)
Mensvärk som kommer och går (det mest tydliga tecknet, för jag brukar aldrig ha mensvärk innan mensen börjat och då är den desto kraftigare)
Ömma bröstvårtor + svullna bröst (inbillning?)
Mer hungrig än vanligt (kanske tröttheten där också?)
Känner mig uppblåst/upplever att byxorna sitter väldigt tight (kan bero på att jag inte varit på toa idag, vilket i sin tur beror på hästdosen järn jag äter för att få upp mitt järnvärde efter missfallet då jag förlorad rätt mycket blod gör att jag blir förstoppad lite nu och då)

Har lusläst min blogg från nov-dec 2011 och jag verkar inte ha haft så många andra symptom så här tidigt förutom mensvärken. Så...jag vet varken ut eller in egentligen.
Förmodligen har jag inbillat mig alltihop.

Ny vecka

Så var en underbar helg över.
Kinkig son som inte gillar värme. Löste matvägringsproblematiken med att dra av t-shirten, spraya kallvatten i hans hår och på ryggen. Sen åt han :-)
Misstänker att han inte gillar sommarvärme...
Åka fyrhjuling är ett stort intresse i alla fall. "Brmm brrrmm"
När vi inte åker så kan han sitta jättelänge och låtsasköra. Så jag har parkerat fyrhjulingen i skuggan av syrenen i helgen och sen lagt en filt på gräset i solen alldeles intill.
E har suttit på fyrhjulingen och jag har legat på filten. Alla nöjda och glada (för en liten stund i alla fall).

Idag: jobb, halsbränna och mensvärk. Spännande! Ska ju inte ha mens förrän till helgen...
Men jag jobbar hårt på att inte hoppas allt för mycket.
Den dagen jag ser ett plus på en sticka - DÅ vågar jag tro och hoppas, men inte förr.

Trillade dit

Kunde inte motstå att kolla vad jag kände och vilka dagar när jag väntade E...
Tur att man bloggade så flitigt då!! Jättebra att ha så här i efterhand :-)

Tydligen hade jag lätt mensvärk redan ruvardag 3.
Jag tjuvtestade ruvardag 10 och testade då negativt. Inte förrän dag 17 testade jag positivt.
Så jag tänker att det kanske är för tidigt att testa redan nu om vecka? Ägglossningen borde ha varit förra helgen så den här helgen blir ju motsvarande ruvardag 7 (i bästa fall), nästa helg ruvardag 14 (i bästa fall). Så det är väl bara att vänta och se.
Symptom hittills: kissnödig på morgnarna (mer än vanligt), ömma bröst som läcker råmjölk om man klämmer på dem, lite svagt ont i magen någon gång ibland (svårt att säga om det är inbillning eller ej, kanske lika gärna är gaser i tarmarna som att det är livmodern?), extremt godissugen (choklad, enbart chokladsug).

Det är inget bra att surfa på nätet, titta, jämföra, hoppas... Utan hopp så blir det ju inte lika (?) stor besvikelse när mensen kommer. Eller...lite besviken blir jag ju varje gång i alla fall. Men det blir ju inte bättre av om man bygger upp förväntningarna och förhoppningarna.
Varför kan man inte bara vara oberörd och få en (i så fall) glad överraskning om det skulle vara någonting. Nej, min hjärna spånar snabbt iväg och tänker att babyskyddet har vi kvar och en massa babykläder och annat. E kan ju snart sova i en annan säng och behöver snart ingen vagn (snyft) heller. Jag som ÄLSKAR att dra barnvagnen... Men jag misstänker att man inte kan tvinga en 3-5 åring att åka vagn sen... ;-P
Barnledighet och allmän förskola för E så han får träffa kompisarna några timmar i veckan i alla fall.
Stopp stopp STOPP. Jag kan liksom inte bara tänka "tänk om", utan min hjärna drar iväg så här.
Jag funderar över kön, namn, hur vi ska inreda det barnrummet *suckar*.
Det är ju inte konstigt att man blir besviken sen när det inte är en blivande bebis där inne...

Borde ju byta bloggnamn också eftersom E inte är en blivande bebis, utan i allra högsta grad verklig. Men någonstans har jag tänkt och resonerat som så att det kanske kommer att komma en till blivande bebis. Kanske?

Hjärnspöken

Ja, då var vi där igen då.
Ömma bröst, hungrig mest hela tiden och vips så flyger tankarna iväg. Tänk om...
Men jag vet ju. Det är som "alltid". Hoppas och vill så mycket att jag blir skengravid.
Det sägs ju att man lättare blir gravid tiden efter ett missfall.
Men jag tror inte att det gäller mig.

Har ju inte haft någon mensvärk (inte ens sist jag hade mens!) som när jag blev gravid med Emil och när jag blev gravid igen (missfallet) så det borde ju inte vara någonting.
Men det är ju de här hjärnspökena som ständigt viskar "tänk om...".
Så jag lär bli grymt besviken igen om 2 veckor.

Jag är sååå sugen på choklad också, något som brukar vara värst dagen innan mens. Men chokladsug kan ju knappast vara ett graviditetstecken. Snarare beror det nog på att jag är skittrött idag och behöver en sockerkick för att överleva eftermiddagen.

Tröttheten

Den här tröttheten är hemsk!
Jag går och lägger mig kl 21. Halv sex ringer väckarklockan och jag är så gott som D Ö D.
Sen är jag trött heeeela dagen. Blä!!
Känner ibland (ganska ofta tyvärr) för att göra som Emil - lägga mig på mage på golvet och gråta...

Jag vill inte vara zombie. Jag vill jobba (och göra ett BRA jobb), men jag har ingen ork!
Känns inte heller som att man kan vara hemma bara för att man är trött :-(
Tids nog har väl järntabletterna effekt. Än så länge skulle jag helst vilja sova dygnet runt...

Control Alt Delete

Fick en akuttid igår när jag ringde gynakuten så bara att lämna jobbet och åka. Skönt det iofs!
Läkaren hittade ingenting i livmodern (förutom en massa blod, men inga graviditetsrester), äggstockarna såg bra ut och graviditetstestet var jättenegativt. Så hon drog slutsatsen att det nog var hormonerna som fått spunk.
Fick Primolut-Nor som jag ska äta 10 dagar. Det är progesteronliknande och ersätter alltså det kroppsegna gulkroppshormonet. Så nu ska jag sluta blöda på ca 2 dygn, sen ska jag få en blödning efter tablettkuren och systemet ska "starta om" och hamna rätt i cykeln igen.
Om inte så ska jag höra av mig igen.
Så var man nästan uppe i frikort igen då... Jag som inte ens gillar sjukhus ;-)

Man är ju lite härdad efter IVF-behandling i alla fall. Hoppade upp i gynstolen, la armarna bakom huvudet för att kunna kolla själv på skärmen (man vill ju ha koll... ;-) ). Sen när hon ville köra in en kateter och spola med lite koksaltlösning lyfte jag inte ens på ögonbrynen.
Hon försäkrade att det knappt skulle kännas och att jag skulle slappna av bara, så tittade hon till på mig. Ja, som du gör redan ser jag. Hahaha. Efter utredning och senare äggplock så känns ju lite spolning som en bagatell ;-) Kändes ingenting överhuvudtaget bortsett från när koksaltlösningen rann ut då. Då kändes det ju lite blött, men inget annat.
IVF-resan har [förutom att den givit mig finaste lilla sonen] definitivt botat både min sprutskräck och min motvilja att gå till en gynekolog. :-D
Fast...titta på sprutorna när de tappar blod fixar jag inte än, men det är stort att inte ens få småångest vid tanken på blodprov!

Emil 1 år och sju månader idag!

Min älskling börjar bli stor!!
Ända sen januari har han kunnat öppna dörrar och tända lampor.
I februari började han gå.
Nu tar han sig uppför trappan på egen hand och med STOR glädje :-)
Mamman och pappan är inte lika glada åt det sistnämnda. I helgen fick han för sig att resa sig till stående mitt i trappan. Föräldrarna fick nästan hjärtinfarkt...

Oftast en väldigt glad kille, men han är envis som synden och han har absolut humör... :-D
Får han inte som han vill så lägger han sig på mage och skriker/gråter.
Jag kommer bli en sån där mamma vars barn ligger på golvet på ICA och vrålar medan man själv shoppar vidare och låtsas som att det regnar ;-)
Men jag försöker tänka att det är ju BRA att han vet vad han vill. Sen när han blir större är det ju en mycket bra egenskap.

När man lämnar på dagis får man många stora kramar och när man hämtar blir han såååå lycklig och vinkar hejdå åt fröknarna så ivrigt att jag nästan tror att armen ska lossna.
Han sover fortfarande ca 2 timmar efter lunchen och somnar för kvällen runt kl 19. Sen sover han 12-14 timmar (utom när det är jobbardagar för då måste jag väcka honom kl 6).

Han gillar sina böcker och att läsa tidningar, helst färgglada. Reklamblad funkar finfint. Ingen som blir arg om man strimlar dem heller ;-)

Bilar är jättekul. Mycket roligare än dockor. Konstigt det där! Vi har inte haft förutfattade meningar utan han får leka med både "tjejleksaker" och "killeksaker". Det är ju BARNLEKSAKER anser jag. Men han gillar tåget som låter och går av sig självt och han gillar bilar.

Uppdatering

Tänkte mest skriva ner lite för egen del så att jag inte glömmer bort sen.
Upptäckte vad mycket man faktiskt glömmer och är glad att jag bloggade så flitigt när jag blev gravid med Emil. Det är många gånger som jag gått tillbaka och kollat och läst.
Så det här kanske inte är av så stort allmänintresse...

Blödde rätt mycket efter missfallet i 2-3 veckor, sen var det mycket mindre (som slemsträngar med blod) ett tag. 13 mars började det blöda mer. Aha, mens tänkte jag då. Ingen mensvärk alls (vad najs, jag som är van att ligga dubbelvikt och kallsvettas 1-2 dagar varje månad). Sen fortsatte det blöda. Tänkte att det påminde ju lite om mensen i januari då jag förmodligen var gravid (hade ju mensvärkliknande smärtor utan mens 2 veckor innan mensen och kunde få ut mjölkdroppar från brösten). Den höll ju på 1,5 vecka istället för 6-7 dagar och blödningen var inte lika kraftig som vanligt och heller inte mensvärken.
Nu är jag uppe i 13 dagar mens och inte verkar det avta heller. Har ingen feber så det borde inte vara någon infektion, testar negativt på graviditetstesten (gjorde jag i januari också då jag tydligen var gravid trots allt).
11 mars blev jag magsjuk och det höll i sig ända till 20 mars. Så jag KAN ju ha haft ont i magen, men inget som jag reagerat på eftersom jag haft magknip och diarré. Skumt!

Så nu är järnvärdena fortsatt alldeles för låga, men håller på och äter järn igen.
Är lite fundersam på om jag måste kontakta sjukvården snart. Kan ju inte vara hälsosamt att blöda 2 månader, även om 1-2 veckor var mycket mindre blod.
Brösten känns lite större än vanligt och bröstvårtorna är känsligare, men det kanske hänger kvar från graviditeten i januari??
Man kan ju bli förvirrad för mindre...
Vore himla trevligt med ett VUL och se hur det ser ut. Gravid? (Troligen inte) Inflammation? (Kanske?) Vad annars?? Något blodkärl som står och läcker ut blod? Det är ju mörkrött och färskt det som kommer.

Ledsen för tråkigt och ofräscht inlägg, men det är mer en minnesanteckning för min skull :-)

Trötthet och dagisrapport

Den här tröttheten är inte att leka med. Huvva. Är som om någon slog mig rejält med en gummiklubba i huvudet för drygt en vecka sen. Lite samma som i början av graviditeten då jag väntade Emil. Med tanke på hur blodet forsade är det inte konstigt att jag fick en enorm järnbrist. Jag knaprar hemofer så det känns som det sprutar ur öronen, men än känner jag inte av någon förbättring.
Det är den här känslan att man skulle vilja göra som Emil gör när han inte får som han vill - att vilja lägga sig på mage på golvet och störtböla... :-)

Det går i alla fall lätt att lämna honom på dagis nu. Han verkar gilla sina dagisfröknar och blir numera inte ledsen när man lämnar honom. Lite separationsångest har han nog för det är riktiga bamsekramar man får när man ska lämna honom. Flera stycken, men sen när dagispersonalen tar över ler han mot mig och vinkar glatt. Skönt för mammahjärtat att inte behöva lämna en ledsen kille med panik i blicken!! Så mycket bättre magkänsla när man kan vinka glatt åt varandra istället!
Fast ändå...tänk om man hade råd att vara hemma med honom!! Jag vill inte missa allt han lär sig!
I förrgår gick han sina 4-5 första steg utan att hålla i sig... Han har ju liksom inte sett vitsen med att gå, eftersom han är så himla snabb på sitt rumphasande/hoppande. Han har tagit något enstaka steg hemma bara. Han vill inte ramla så nu när han ställer sig upp på golvet utan stöd är han jättestadig och när man håller honom och han går behöver han inget stöd, mer än det moraliska stödet att få hålla i handen. Men de här första stegen vill man ju vara med och uppleva!! Det och mycket annat.
De är priviligerade de som jobbar på dagis, som får vara med våra underbara ungar!! :-)

En pärs

Vilken dag/kväll... Var lite smålugnt under dagen. Sen i 16-tiden kom flodvåg nr 2. Blodet forsade och varvades med stora levrade blodklumpar. Blödde igenom ALLT. Nattbindor, handdukar etc. Tog en dusch och det bara forsade. Klumparna satte igen hårsilen. Började fundera över hur mycket blod man kan förlora egentligen. Ringde gynakuten och när jag sa att jag blödde igenom en binda på 1-2 minuter (vilket var lite underdrift eftersom ibland tog det 10 sekunder. Kom in nu, direkt. Kan någon köra dig? Sen tyckte hon jag skulle åka via närmaste sjukhuset och få dropp på vägen till gynakuten om jag kände jag behövde det. DÅ blev jag rädd! Väl inne konstaterade de graviditet och missfall. Allt var i princip borta från livmodern så vi blev hemskickade igen. Jag är nog fortfarande lite i chock. Först tro man ska förblöda, sen få höra "du är gravid, visste du det" och sen missfall. Hade aldrig kunnat tro att vi skulle bli spontangravida... Känner mig helt matt och lite snuvad på att få känna mig gravid. Trist! Jag skulle verkligen velat uppleva det här en gång till :'(

Konstig mens

Varning för ofräscha detaljer. Vill du inte läsa så klicka vidare till något annat. Igår på cykeldag 34 kom mensen. Bara pyttelite hela dagen med hyfsad mensvärk. Såg inte till nåt blod alls när jag duschade på kvällen. Satte ändå på en sån där extralång binda inför natten. Satt i soffan när jag kände att det kom blod. På 10 sekunder blödde jag igenom bindan, trosorna och mysbyxorna?!! Aldrig varit med om liknande störtflod... Gick på toa och ut ramlar 2 stora blodkoagel. En stor som ett hönsägg och den andra hälften så stor. Blev lite orolig faktiskt, men sen lugnade det sig och blev mer som vanlig mens brukar vara efter några dagar. Någon annan som varit med om liknande?? Tidigt missfall eller bara all mens på en gång?!? Läskigt var det i alla fall och jag var GLAD att jag var hemma!! Förlåt för äckliga detaljerna, men vill ju gärna höra om någon varit med om samma sak och vad det kan vara.

Tankar

Om jag skulle vara gravid så är jag i vecka 4+4 idag. Nu tror jag inte att jag är det. Jag tror bara att kroppen spelar mig ett spratt. Mensen var ju lite försenad förra månaden också och då blödde jag 1,5 vecka istället för knappt 1 som är normalfallet. Skumt!
Den brukade ju vara som en klocka - någonstans 25-28 dagar kom den alltid förut. Nu är det 32 idag.
Men efter att ha hoppats i 9 år (eller, ok då 8... tiden då jag väntade Emil kan jag ju inte räkna med) så har jag inga stora förhoppningar. Vågar inte ens hoppas för då blir jag så besviken. Statistiken säger ju helt klart att mensen bara är sen.
Men den lilla ologiska delen av hjärnan gör små glädjeskutt och frivolter av hopp. Någonstans där inne finns en så stark längtan om syskon till Emil.
Jag säger att det är för hans skull jag vill ha en till. Visst är det så, men det är också till stor del för min skull. Jag vill verkligen uppleva allt det här igen. Även bajsblöjor, nattvak och annat jobbigt.
Emil ger mig så otroligt mycket! Han är det finaste jag har.

Det är stor skillnad!

Det är en himla skillnad på att hämta och att lämna barn på dagis.
Morgonen kännetecknas av en liten parvel som klamrar sig fast runt halsen och som då man räckt över honom till förskoleläraren ser på en med panik i blicken... Det är skitjobbigt att gå, även fast jag vet att han slutar gråta när han inte ser mig längre. De är duktiga på att distrahera honom.
Men jag vill inte. Vill inte att han ska behöva bli så ledsen :'-(

Att hämta (vilket jag gör ungefär hälften av dagarna, men nu inte gjort på ett bra tag för att sambon haft annat schema och kunnat hämta oftare) är mycket roligare! Att se honom skina upp och skynda sig till en. Man mår så himla mycket bättre av att hämta jämfört med att lämna.
Men imorgon och fredag - då får jag hämta! Jippiiii.
Nackdelen är att jag måste BÅDE lämna och hämta. Men jag har pratat med chefen och jobbar lite extra nu måndag - onsdag och kan smita hem lite lite tidigare på torsdag och fredag. Det gillas!!
Då blir det inte så fruktansvärt långa dagar för lillskrot. I alla fall någon timme kortare varje dag.

Overall. Vi köpte en jättefin mörkblå overall från KappAhl. Bra betyg hade den och såg fin ut.
Har hängt i garderoben fram till dagisstart då vi haft en begagnad overall som vi använt fram tills nu.
E har nu använt den 5-6 dagar på dagis och igår tvättade sambon den eftersom den blivit smutsig.
Kaputt! Dragkedjan trasig och sen sprack den en decimeter nedanför dragkedjan.
Jätteskumt! Det var dessutom bara den och ett par vantar i tvättmaskinen så det är ju inget annat som gjort det.
Fick byta till en ny idag, dock inte mörkblå så nu har han en illorange. Han kommer ju synas bra i alla fall ;-)
Valde faktiskt mellan den och den mörkblå när jag köpte den i höstas. Men jag gillade den mörkblå bättre plus att jag tänkte att den mörkblå nog var mer lättsåld sen. Men, men nu är det en orangeröd vi har. Jag tror inte att E har någon åsikten om färgen, huvudsaken den är varm och skön! Å det verkar den vara :-)
Hoppas den nya håller bättre!

Förskola, dagis, förskola, dagis

Jag envisas med att kalla det dagis. Har svårt att förstå att det ska vara så viktigt vad det heter?!
Dagis och förskola är ju precis samma sak :-) I alla fall i min värld.

Första tiden på dagis gick jättebra. E är ju så lång att han når upp till dörrhandtagen så han öppnar lätt dörrarna. Han är en mycket hjälpsam liten kille så när hans kortare små vänner vill öppna dörren hjälper han så gärna till. Hahaha. Stackars förskolepedagoger. Han rymmer ofta iväg till andra delar av förskolan vår lille nyfikne son... å FORT går det också trots att han är den enda i gruppen som inte går än. Han går bara om han kan hålla i sig i någonting.

I början blev han inte ens ledsen när man gick ut såg bara lite frågande ut. Numera blir han JÄTTELEDSEN när man lämnar honom. Riktigt jobbigt för mamman som helst vill springa tillbaka och rycka tillbaka honom från förskoleläraren och krama och pussa på honom... men jag lyckas lägga band på mig. Än så länge...
Jag hör ju att han slutar gråta så snart han inte ser mig längre och de distraherar honom med någonting. Roligast är i alla fall att hämta honom, något som jag gör drygt hälften av dagarna. Så kul att hämta när han blir så glad när han ser en!!

Hemma äter han som en häst, men på dagis äter han dåligt. Utom när det var köttbullar och någon köttfärsrätt. Nåja, det kommer väl så småningom. Hemma matar vi ju honom och på dagis vill han absolut inte ha någon hjälp. Borde kanske låta honom äta lite mer själv hemma också så att han får öva lite mer. Inte alltid det är lämplig plockmat dock.

Sover gör de utomhus i vagn. Han sover i alla fall jättebra. 1,5 timme ungefär. Skönt att den biten fungerar bra i alla fall för då försvinner ju en del tid i och med att han sover bort den. Det gör att det känns lite lättare att lämna honom där så länge. Skulle verkligen önska att jag kunde gå ner i tid. Vill inte behöva jobba 100%. Blä! Men jag kan tyvärr inte välja det. Bara att bita ihop.

Idag var i alla fall första dagen på förskolan den här veckan, eftersom han varit hemma sjuk hela veckan. Snorig, hostig och hängig, men nu är han i toppform igen.
En halvdag på förskolan eftersom pappan slutade tidigt. Perfekt uppladdning inför helgen :-)

Dagisångest och längtan

Ja, så var det slut på föräldraledigheten då. Imorgon ska sambon på inskolningssamtal och därefter påbörjar jag inskolningen på torsdag. Jag viiiill iiiiiinte. Jag vill ju vara hemma med lillkillen. Få träffa honom hela dagarna och se hur han utvecklas. Han lär sig ständigt nya ord numera.
Han säger numera attä (katten) och häch (hästen) och så ajajaj också såklart. Pa (pappa) och Appa (mamma) ingår också i vokabulären. Men han vet mycket annat. Lampan, dörren, bordet, taket, näsan och öronen vet han var de finns. Han lär sig så himla snabbt! Jag vill inte lämna bort honom hela dagarna *snyftar*. Jag kommer ju missa MASSOR! Det gör jag ju redan i och för sig eftersom vi arbetar halvtid numera, men då får ju åtminstone pappan umgås med honom och vara med om de nya sakerna.
Åhhh....
Fast det kommer att bli så bra! Lillprinsen kommer trivas och skaffa sig lekkamrater och leva ett eget litet liv om dagarna och så småningom kommer han ju kunna berätta för oss vad som har hänt under dagen. Ibland får jag för mig att det är för föräldrarnas skull som inskolningen tar 2 veckor. Så att man hinner vänja sig vid tanken :-)


Jag trodde nästan att det var ett syskon på gång. Ni vet, när mensen drar över några dagar och man mår lite halvmysko. Hann börja hoppas. Hann testa 2 gånger med stickorna från testlagret som (såklart) var negativa. Läste på nätet och tänkte att jag testade nog bara lite för tidigt?! Men så 4-5 dagar försenad så kom mensen. Blää. Kalldusch. Jag som hann hoppas så.
Upp som en sol och ner som en pannkaka...