Vändningsförsöket dag 35+0

Blev lite förvirrad efter att ha läst på nätet, där vissa rekommenderas att inte äta eller dricka på 8 timmar innan vändningsförsöket medan andra säger att man kan äta en lätt frukost.
Eftersom de inte sagt någonting överhuvudtaget till mig så valde jag att äta lite lätt frukost. Jag är ju vrålhungrig om morgnarna och skulle nästan ha dött utan frukost. I alla fall inte mått så himla bra. Te och 2 mackor fick det bli.

På sjukhuset fick vi först träffa en barnmorska på bedömningsenheten. Hon gjorde ultraljud och mycket riktigt låg huvudet uppåt. Hon kollade runt och mätte bebisen, kollade moderkakan och mängden fostervatten. Han hade lite avlångt huvud eftersom han legat med det uppåt i livmodern ett tag nu och då pressats lite av livmodern. Detta ledde till att den uppskattade vikten hamnar lite falskt lågt eftersom hon grundade det på bland annat måttet mellan öronen.
I vilket fall så uppskattade hon vikten till 2300 gram, vilken var strax under medel. Så hon trodde att han var nog medelviktig egentligen. Jag frågade vad en genomsnittlig medelviktsbebis väger när den föds och det var 3500 g.
Hon mätte mitt blodtryck och sen fick jag ligga med CTG och registrera hans hjärtslag. De lät finfint och vi fick snabbt godkänt och fick knalla ner till förlossningsavdelningen.
Redan här hade  jag hunnit kissa 3 gånger på sjukhuset. Nervös? Jag? ;-)

Nere på förlossningen fick vi först vänta och vänta. Var nog bara drygt en kvart, men just då kändes det som en evighet. In kommer sen läkaren och en barnmorska. Båda karlar. Jag som inte ens haft i åtanke att det FINNS manliga barnmorskor (hahahaha) inser plötsligt att det här måste jag ju ta upp i mitt förlossningsbrev. Idag var det ju helt ok, men när man ska ligga där helt naken...nä, jag vill nog ha en kvinnlig barnmorska om det är möjligt!! Det har jag inte ens haft en tanke på.

De kollade också med ultraljud och konstaterade att bebisen låg bra. Moderkakan låg långt upp och skulle förmodligen inte komma i vägen. Sen fick jag en Bricanylspruta för att livmodern skulle slappna av. 20 minuter tog det innan den verkade. De varnade för att man kunde få hjärtklappning, men att det var helt ofarligt om än lite obehagligt.
Under de här 20 minuterna fick jag ligga med CTG på igen. Sambon och jag pratade lite och jag fick några skrattanfall. Då fick CTG-apparaten spunk och hjärtljuden försvann och det blev världens topp i diagrammet. När läkaren kom tillbaka in efter 20 minuter skrattade jag så tårarna rann och bad om ursäkt för kurvans utseende och skyllde helt och hållet på sambon. :-P
Kände lite lite av hjärtklappningen, men inget som inte gick att stå ut med. Inte obehagligt direkt.

Sen började läkaren vändningsförsöket. Jag fick säga till om det gjorde för ont eller var för obehagligt. På nätet hade jag läst att själva vändningen tar bara några minuter.

Först försökte han få bebisen att göra en kullerbytta framåt. Det ville den inte alls och höll sig envist kvar. Då bytte han taktik och skulle få den att göra baklängeskullerbytta. Det gjorde betydligt mer ont tyckte jag. Blundade och fokuserade på att slappna av i magen och andas. Blev lite irriterad på barnmorskan när han sa "du måste andas" och "försök slappna av i magen", sa att jag visst andades och läkaren sa att "du slappnar av jättebra i magen". Så bytte han taktik igen och började putta bebisen framåt.
Puttandet gick till så att han hade på en massa gel på magen och sen pressade ner sina händer djupt i min mage och försökte göra det obekvämt för bebisen genom att lyfta rumpan och pressa på huvudet neråt.
Till slut gav bebisen med och följde med runt sakta men säkert.
Lite då och då kollade de huvudets läge samt att det fanns hjärtslag under vändningen.

Det var inte direkt bekvämt och magen är lite öm nu. Men bebisen är åt rätt håll! (Än så länge...)
Efter vecka 36 är det inte troligt att bebisen ens kan vända sig själv så hoppas nu att han håller sig åt rätt håll!!!

Frågade lite om hur vanligt det är med att de ligger åt fel håll. 3% säger statistiken, men han trodde det var 4-5% och inte alls ovanligt. Sen var det 50% chans att lyckas med vändningsförsöket.

Efteråt åkte vi till Barnens Hus för att hämta ut barnvagnen. Gissa om vi hade kvittot på handpenningen med oss? Nä, det satt kvar hemma på kylskåpet!
Men som TUR var gick det bra att hämta ut den ändå *puh*
Ska visa bild på den, men just nu står den ute i bilen. Fick lova sambon att inte lyfta ur den...
Han fixar det ikväll efter jobbet så just nu har jag ingen bild att visa.
Bjuder på lite bilder från vändningsförsöket istället så länge :-)

 

Första 2 bilderna från bedömningsmottagningen

 

Från förlossningen efter vändningen

Allt som allt en ganska bra dag! Måtte nu bebisen snällt ligga kvar med huvudet neråt!!