Så mycket planer, så lite tid...

Jag har idé efter idé. Men jag hinner inte med att utföra planerna...

Har köpt på mig så jag kan göra gipsavgjutningar av Emils fötter (så småningom kanske även händerna, men just nu är de mest knutna eller instoppade halvvägs in i munnen eller fladdrar omkring, så att få ett snyggt handavtryck känns avlägset ;-) ).

Har framkallat lite foton så att jag kan göra ett gammaldags fotoalbum med handskriven text till varje foto. Passade på när jag ändå skulle beställa julkorten.
Som ser ut såhär förresten:

 

Jag måste ju bara visa några av alla de korten som aldrig blev julkort också... :-D

1. Där försvann ögonen... och katten lyckades springa ivägen också.

2. Emil hyfsat uttråkad.

3. "Åh, kolla - fötter!"

4. Hade kanske kunnat funka i brist på bättre foto :-)

5. "Det där vita på mössan, kan man suga på det?"

6. Sitta upp är jobbigt! Gled sakta men säkert längre och längre åt sidan.

7. Behöver väl knappast kommentera den här... ;-)

8. "Hm, hur ska jag komma åt att suga på den där tomtehanden?"

 

Fick ju till ett kort jag blev nöjd med i alla fall. Tog 3 dagar! Skam den som ger sig :-)

Men man har ju inte så lång stund på sig innan Emil ledsnar och jag var tvungen ta fotot mitt på dagen för använder man blixt så spärrar han upp ögonen och får jättestirrig blick.

 

 

Ska pyssla i ordning lite tavlor och annat så att det är klart sen när vi renoverat hans rum. Han har ju inget "eget" rum än utan sover i gästrummet (så han sover ju i eget rum på ett sätt, men inte det rum som ska bli hans). Han ska få kontoret, som är lite större än gästrummet men ändå lagom litet och mysigt med snedtak.

 

Ska plocka ihop alla bebiskläder som ska säljas på blocket/tradera och fota dem och lägga ut. Alla pengar är välkomna just nu och kan gå till andra nya kläder åt Emil. Snart kan han varken ha björnoverallen eller fleecetröjan så lite nya varma gosiga kläder behövs!

 

Har fler projekt, men ska inte tråka ut er med dem! :-)

 

Förutom alla projekt så:

Ute ska ved packas på sj-pallar (med kragar) och hö packas i IKEA-säckar.

Inne ska det städas.

Vad jag gör? Slösurfar lite, bloggar, har suttit med Emil i famnen ett bra tag innan dess eftersom han somnade när jag ammade och det är ju så mysigt att jag för allt i världen inte kunde släppa honom och lägga honom i vagnen istället. Satt där och tittade på honom istället <3 p="p">



Man måste ju prioritera!
Älskar att hålla honom, krama honom, pussa på honom och bara sitta och snusa i håret på honom.
Kanske är det en bidragande faktor till att man är så rädd om tiden med honom att man någonstans i bakhuvudet vet att det kanske är den enda chansen man får att gosa med ett eget barn. Att han skulle få syskon är inget jag vågar räkna med... Bara för att man hade tur en gång behöver det ju inte betyda att man har det igen.
Jag är SÅ tacksam att jag fått honom.

Kärlek

Att man kan älska den lille krabaten så mycket?!!

Sitter ofta en stund i soffan efter frukost medan Emil sover bredvid. Men det slutar alltid på samma sätt. Jag slutar titta på tv:n och tittar istället på Emil när han snusar och sover. Han ser så fridfull ut. Världens goaste lilla bebis!!
Nu har han somnat i babygymmet och jag ska försöka låta bli honom... Är ju såå svårt att inte få gosa :-)
Allt är ju inte toppenhärligt hela tiden, det är jobbigt många gånger. Men att få ett jätteleende varje gång man kommer för att plocka upp honom ur spjälsängen är bland det bästa som finns.
Att få ett "gaow" till svar när man säger god morgon...

Att få vara med när han lär sig nya saker. Att få se första gången han upptäckte sig själv i spegeln och tyckte det var jätteroligt.
Att han börjar få allt mer koll på händerna. Just nu ska alla filtar, leksaker och kläder in i munnen och sugas/dreglas på :-)

Gav honom en "prasselbok" imorse. Den var mycket rolig att utforska. Han låg länge och fingrade på den och klämde och prasslade.

Hjälpte honom att sätta sig upp på skötbordet igår och han blev jätteglad över att kunna resa sig "själv" och satt där rak i ryggen i flera sekunder :-)

Jag vet att han inte är unik på något sätt, men för mig som nästan hade givit upp hoppet om barn är det helt fantastiskt att få vara med om allt det här.
Tror att alla ivf:are förstår vad jag menar när jag tror att alla vi känner en större tacksamhet över att få barn än alla "normala" föräldrar. Jag vet i alla fall att jag är enormt mycket mer tacksam än jag skulle varit om det "bara hade råkat bli ett barn på naturlig väg".
Försöker njuta av varenda minut. Livrädd att den här tiden bara ska rusa förbi och han vips är stor.
Är också sååå tacksam att man får vara hemma, föräldraledig, med barnet! Att få pengar för att sitta och kramas och titta på varandra...