Emil 1 år och sju månader idag!

Min älskling börjar bli stor!!
Ända sen januari har han kunnat öppna dörrar och tända lampor.
I februari började han gå.
Nu tar han sig uppför trappan på egen hand och med STOR glädje :-)
Mamman och pappan är inte lika glada åt det sistnämnda. I helgen fick han för sig att resa sig till stående mitt i trappan. Föräldrarna fick nästan hjärtinfarkt...

Oftast en väldigt glad kille, men han är envis som synden och han har absolut humör... :-D
Får han inte som han vill så lägger han sig på mage och skriker/gråter.
Jag kommer bli en sån där mamma vars barn ligger på golvet på ICA och vrålar medan man själv shoppar vidare och låtsas som att det regnar ;-)
Men jag försöker tänka att det är ju BRA att han vet vad han vill. Sen när han blir större är det ju en mycket bra egenskap.

När man lämnar på dagis får man många stora kramar och när man hämtar blir han såååå lycklig och vinkar hejdå åt fröknarna så ivrigt att jag nästan tror att armen ska lossna.
Han sover fortfarande ca 2 timmar efter lunchen och somnar för kvällen runt kl 19. Sen sover han 12-14 timmar (utom när det är jobbardagar för då måste jag väcka honom kl 6).

Han gillar sina böcker och att läsa tidningar, helst färgglada. Reklamblad funkar finfint. Ingen som blir arg om man strimlar dem heller ;-)

Bilar är jättekul. Mycket roligare än dockor. Konstigt det där! Vi har inte haft förutfattade meningar utan han får leka med både "tjejleksaker" och "killeksaker". Det är ju BARNLEKSAKER anser jag. Men han gillar tåget som låter och går av sig självt och han gillar bilar.

Trötthet och dagisrapport

Den här tröttheten är inte att leka med. Huvva. Är som om någon slog mig rejält med en gummiklubba i huvudet för drygt en vecka sen. Lite samma som i början av graviditeten då jag väntade Emil. Med tanke på hur blodet forsade är det inte konstigt att jag fick en enorm järnbrist. Jag knaprar hemofer så det känns som det sprutar ur öronen, men än känner jag inte av någon förbättring.
Det är den här känslan att man skulle vilja göra som Emil gör när han inte får som han vill - att vilja lägga sig på mage på golvet och störtböla... :-)

Det går i alla fall lätt att lämna honom på dagis nu. Han verkar gilla sina dagisfröknar och blir numera inte ledsen när man lämnar honom. Lite separationsångest har han nog för det är riktiga bamsekramar man får när man ska lämna honom. Flera stycken, men sen när dagispersonalen tar över ler han mot mig och vinkar glatt. Skönt för mammahjärtat att inte behöva lämna en ledsen kille med panik i blicken!! Så mycket bättre magkänsla när man kan vinka glatt åt varandra istället!
Fast ändå...tänk om man hade råd att vara hemma med honom!! Jag vill inte missa allt han lär sig!
I förrgår gick han sina 4-5 första steg utan att hålla i sig... Han har ju liksom inte sett vitsen med att gå, eftersom han är så himla snabb på sitt rumphasande/hoppande. Han har tagit något enstaka steg hemma bara. Han vill inte ramla så nu när han ställer sig upp på golvet utan stöd är han jättestadig och när man håller honom och han går behöver han inget stöd, mer än det moraliska stödet att få hålla i handen. Men de här första stegen vill man ju vara med och uppleva!! Det och mycket annat.
De är priviligerade de som jobbar på dagis, som får vara med våra underbara ungar!! :-)

Förskola, dagis, förskola, dagis

Jag envisas med att kalla det dagis. Har svårt att förstå att det ska vara så viktigt vad det heter?!
Dagis och förskola är ju precis samma sak :-) I alla fall i min värld.

Första tiden på dagis gick jättebra. E är ju så lång att han når upp till dörrhandtagen så han öppnar lätt dörrarna. Han är en mycket hjälpsam liten kille så när hans kortare små vänner vill öppna dörren hjälper han så gärna till. Hahaha. Stackars förskolepedagoger. Han rymmer ofta iväg till andra delar av förskolan vår lille nyfikne son... å FORT går det också trots att han är den enda i gruppen som inte går än. Han går bara om han kan hålla i sig i någonting.

I början blev han inte ens ledsen när man gick ut såg bara lite frågande ut. Numera blir han JÄTTELEDSEN när man lämnar honom. Riktigt jobbigt för mamman som helst vill springa tillbaka och rycka tillbaka honom från förskoleläraren och krama och pussa på honom... men jag lyckas lägga band på mig. Än så länge...
Jag hör ju att han slutar gråta så snart han inte ser mig längre och de distraherar honom med någonting. Roligast är i alla fall att hämta honom, något som jag gör drygt hälften av dagarna. Så kul att hämta när han blir så glad när han ser en!!

Hemma äter han som en häst, men på dagis äter han dåligt. Utom när det var köttbullar och någon köttfärsrätt. Nåja, det kommer väl så småningom. Hemma matar vi ju honom och på dagis vill han absolut inte ha någon hjälp. Borde kanske låta honom äta lite mer själv hemma också så att han får öva lite mer. Inte alltid det är lämplig plockmat dock.

Sover gör de utomhus i vagn. Han sover i alla fall jättebra. 1,5 timme ungefär. Skönt att den biten fungerar bra i alla fall för då försvinner ju en del tid i och med att han sover bort den. Det gör att det känns lite lättare att lämna honom där så länge. Skulle verkligen önska att jag kunde gå ner i tid. Vill inte behöva jobba 100%. Blä! Men jag kan tyvärr inte välja det. Bara att bita ihop.

Idag var i alla fall första dagen på förskolan den här veckan, eftersom han varit hemma sjuk hela veckan. Snorig, hostig och hängig, men nu är han i toppform igen.
En halvdag på förskolan eftersom pappan slutade tidigt. Perfekt uppladdning inför helgen :-)

Åhhhhhhh

En timme kvar! Sen ska jag susa hem till min Emil och ha JULLOV! Hur underbart som helst!!
Försöker att inte tänka så mycket på att det är dags för dagis efter jullovet... Det blir nog säkert bra det med. För Emil. Inte för mamman.
Har redan ångest över hur lite jag kommer att träffa honom i veckorna!
Men man har ju inget val. Kunde jag välja så skulle jag vara hemma med honom i flera år till. Den här tiden kommer ju liksom ALDRIG tillbaka igen. Men nu är det ju så att pengar behövs till både räkningar och mat. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt!

Igår var det pulkapremiär. Inte var det sådär jättemycket snö på backen, men det var tillräckligt för att kunna ta fram pulkan och åka en sväng till postlådan och tillbaka (ja, vi bor ju på landet så det var en lagom liten åktur :-) ).
Längtar tills det kommit lite mer snö och man kan åka pulka tillsammans med honom nerför någon liten backe. Mysigt!!

Imorgon ska vi nog baka lite. Eller leka. Eller baka OCH leka. Vi får se helt enkelt! Åh, vad det ska bli roligt att få vara hemma igen!!

Fullt ös

Hemma hinner man inte blogga. Det är fullt ös när E är vaken. Han testar sin mamma mycket och hårt. Att man säger "ajaj" verkar rinna av som vatten på en gås. Jag växlar mellan mildare ajaj då han är på fjärrkontroller, videospelaren etc och mer skarpa ajaj då han tänker pilla i eluttagen eller ska skutta fram och äta av kattens mat.
Han blir jättearg och tycker att mamman är jättedum... Man får försöka distrahera med någonting annat, leka med leksakståget eller bygga med legoklossarna för att få honom att sluta pilla på allt han inte får pilla på.
Det händer att mamman är lite (!) tacksam när han somnar en stund mitt på dagen så att hon får ladda om med ny energi inför eftermiddagens duster. Längtar så tills han tappar intresset för att testa gränser så här intensivt! Men det finns ju många härliga stunder också. När han kryper upp i famnen och vill vara nära nära och man får en kram. Eller när man kittlar honom så att han kiknar av skratt. Eller när vi busar och han skrattar så gott.

Jag saknar honom nu när jag jobbar, men samtidigt så är det lite (LITE) skönt att få äta lunch i fred. Och att få jobba klart med saker. Men nu längtar jag hem igen efter en arbetsdag!!! :-)

Mobilbloggande

Jag är oftast bara in på bloggen via mobilen, utom när jag jobbar för då kollar jag från datorn.
Upptäcker inte att jag har kommentarer att godkänna förrän jag loggar in från datorn. Skitdumt! Men bra ändå med funktionen att jag måste godkänna för då missar jag ingen kommentar helt i alla fall :-)
Nu har jag i alla fall besvarat frågan som jag hade missat!

Anar att det är slut på friden snart... Har ju inte haft riktig mensvärk på länge nu! Nästan 2 år. Fick ju tillbaka mensen för ca ett år sen (trots att jag ammade - vad jag blev besviken! Trodde att man slapp mens så länge man helammade), men utan den hemska mensvärken. Bara vanlig mensvärk som kunde dämpas med ipren/panodil. Idag känns det som förr i tiden... Dubbla tröjor på mig och satt dubbelvikt på jobbstolen ett tag. Åhh, jag som hoppades att den hade försvunnit i och med graviditeten.

En arbetsdag kvar efter den här dagen, sen så ska jag få umgås med min lille E igen. Lycka!
Längtar så efter lite snö så vi kan ut och åka pulka. Eller i alla fall E. Skönt att kunna ta pulkan ner till brevlådan och slippa släpa ut vagnen :-D
Han har blivit en hejare på att gå längs med vardagsrummet nu! Fort går det i sidled, men händerna på bordet. Gåvagnen är ingen favorit. Men kanske blir mer populär när han väl går sen?

Har köpt en jättebra julklapp till E. Den var så rolig att jag fick slita den ur nävarna på E's pappa som inte ville sluta leka med den... Har gömt den och ska slå in den så snart jag får lite tid över! Måste ju så att den är hel till julafton och inte sönderlekt ;-)
Det är SÅ skönt. Jag har köpt alla julklappar nu, eller har några kvar att beställa på nätet, men jag VET vad jag ska köpa till alla. Ingen julklappspanik i år! Härligt härligt!!!

Utflykt

Igår var vi på utflykt och köpte fina nya varma vinterskor och stövlar. Så nu är vi rustade för vinter och vinterlek, pulkaåkning och annat skoj :-)
Eftersom han inte går själv än så har vi inte brytt oss om att köpa några skor än. Han har tossor i vagnen och bilen, men man bär honom ju jämt och ständigt annars.
Men till dagisstarten måste han ju ha skor! Det är ju en rätt stor fördel om vi ska åka lite pulka också...
Lilltrollet blev trött av att kolla skor på stan så efter intag av lunch på mysigt café somnade han i vagnen och sov som en stock. Tänk att jag fortfarande tycker det är så mysigt att dra barnvagnen. Älskar det! Hoppas han vill åka vagn även när han börjat gå själv ;-)

Min gosiga lilla unge, vad jag saknar honom idag!! (Jobbdag för mig idag)

Numera gillar han att klänga upp i soffan (med lite hjälp, soffan är lite för hög), hasa sig ner från soffan på egen hand, pussas, gå längs med saker han kan hålla sig i. Han måste ha selen på i vagnen för annars hänger han ner på sidan av vagnen och ska pilla och undersöka allting :-)
Synen är det inget fel på! Han ser ALLT. Han har hökblick. Minsta lilla grej ser han ;-)
Igår på caféet flirtade han med en liten tjej aningen äldre än han själv. Liten blir stor... :-D

Renovering

Det här med att renovera vardagsrum tillsammans med en ettåring. *PUST*
Vi har ändå försökt varva lite så en av oss leker med E i köket medan den andra jobbar i vardagsrummet. Men att vara tvungen att sitta i barnstolen och inte nå någonting roligt i säkert 10-15 minuter medan vi kämpade med att få ut täckpapp på hela golvet (med diverse stora tunga möbler kvar i rummet). Inte populärt! Han gillar verkligen INTE barnstolar. Om han inte råkar vara jättehungrig och vill ha mat. Det är enda gången stolen är ok :-)

Igår fick han prova ny mat. Mild taco med ris. Var för femton månader, men den gick i. Tydligen var det riktigt gott! Tja, tacos är ju rätt gott. Skönt att han gillar det mesta vi serverar honom!

Övergången till vintertid gick relativt smidigt. Vi skjuter långsamt på läggningen så att han lägger sig 10-15 minuter senare för varje kväll. I söndags morse sov han till kvart i sju (kvart i åtta sommartid) så det kan man ju inte klaga på. Hoppas att han långsamt skjuter på morgonen också i samma takt som vi ändrar på läggningstiden, men även om han vaknar runt sju så är det ju ändå ok. Vi behöver ju inte upp mitt i natten :-)
Det är så otroligt smidigt det här med nattsömnen. Jag bara väntar på att det ska komma ett bakslag nu snart för han har sovit otroligt bra ända sen i mars. (Too good to be true nästan!)
Vi lägger honom mellan halv sju och sju. Han är trött när vi lägger honom. Bara bär honom till hans säng, stoppar om honom och pussar och klappar honom och säger god natt. Släcker lampan och går ut och stänger dörren. Ibland kan man höra honom göra lite ljud ifrån sig, som om han pratar lite med napparna eller nåt, men oftast är det helt knäpptyst och så somnar han av sig själv. Helt underbart!
Misstänker att det här gör att han (oftast) somnar om av sig själv om han skulle vakna på natten. Det blir ju inget konstigt för honom då, eftersom han är van att somna själv.
En eller två gånger i månaden har han vaknat och varit ledsen mitt i natten. Det har hänt i samband med tandsprickning, så förmodligen är det det som stört honom de gångerna.
Älskar att få sova hela nätter!!
(I natt var jag vaken 2 tillfällen så idag är jag som en zombie, trots att vi har världens snällaste unge som sover hela nätter. Har gäspat mig igenom arbetsdagen...)

Frustration

Det är mycket frustration i den lille 14-månaders killen där hemma.
Han har numera lärt sig att gå längs med bordskanten. Men det där med att kravla upp i soffan är inte så lätt. Han böjer sig framåt och blir jättearg när han inte får upp knäna på soffdynan. Likaså är han duktig på att gå ner baklänges ur soffan. Men OJ så arg han blir när han råkar glida ner så från soffan och upptäcker att han är på golvet igen.
Likaså när leksakerna inte beter sig som han vill. Då viker han sig dubbel på golvet och storgråter av frustration.
Det är jobbigt när man är liten och vill så mycket och allting trilskas med en :-)

oktober

Dagarna hemma med lillskrot går så fort så fort!
Senaste veckan har vi varit på 100-årskalas och så har vi fått besök av en bebis. E var mycket fascinerad av den lilla bebisen. Jag var lite orolig att han skulle klappa bebisen lika våldsamt som han gör med katten, men han var så försiktig och vågade inte ens röra honom :-) Jag fick ta hans hand och hjälpa honom att klappa på bebisen.
Mamman blev väldigt väääääldigt bebissjuk...Det är ju bara ett år sen man satt där själv med en liten bebis. Men ändå känns det som såååå länge sen!

E har börjat gå längs med vardagsrumsbordet nu. Han håller sig i glasskivan och går i sidled. Han är riktigt duktig så så snart han får lite självförtroende kommer han att börja gå/springa. Det är nog det som är kruxet - att han inte litar riktigt på att han kan än. Men det kommer! Jag är inte ett dugg orolig för det.
Tycker det är lite smått tjatigt att folk hela tiden frågar "pratar han än?" och "går han nu?".
Det kommer när det kommer! Han lyssnar och lagrar, förstår gör han ju absolut - det märks! (Sen gör han ju inte som man vill jämt, men det är ju inte samma sak som att han inte förstår :-P )

Blir lite irriterad på folk och alla åsikter faktiskt. Som på festen där det kommenterades hur lång han var. Han blev jämförd med en 2,5-åring som är väldigt kort. Även om jag inte bryr mig om längdkommentarerna så kändes det som att mamman till 2,5-åringen tog lite illa upp. VAD SPELAR DET FÖR ROLL?!? En är lång, en är kort. Ungar är olika. Hur kul vore det om alla var exakt likadana? Nä, jag fattar inte varför det hela tiden ska jämföras. Bara för att man går tidigt behöver man inte vara smart och bara för att man är kort är man inte sämre osv osv.

Ny hobby

Emil är just nu i en fas där han gillar att utforska skrik. Då menar jag inte sånt där gnälligt skrik utan riktigt illtjut. Så där så det ringer i öronen på en annan... Själv är han helt fascinerad över hur fint (?) han lyckas låta. Lite smådrygt. I alla fall när man försöker prata med varandra eller i telefonen.
En gång skrek han alldeles i närheten av mitt öra när jag hade honom på armen. Det var så jag kände trumhinnan bukta ut på andra sidan nästan...! ;-)
Just den här fasen hoppas jag inte är så långvarig!!!

Höstmörker

Har varit lite ledsen och nere några dagar, men det finns ju inget som är så bra mot sånt som en glad bebis som blir alldeles lycklig när man kommer hem! Hjärtat smälter lite och man blir så varm inombords.
Igår trotsade jag mitt dåliga samvete och red båda hästarna på kvällen när jag kom hem. Vill egentligen lägga all hemmatid på E, men samtidigt är det sååå skönt och välbehövligt att få komma ut på hästryggen lite. Så jag bestämde mig för att E får ju all tid och uppmärksamhet de andra 4 vardagkvällarna plus hela helgen så då får det bli minimalt med tid en kväll (igår). Hann dock kramas och pussas lite innan ridningen och hann både mata kvällsgröten och natta honom så det kändes inte alltför jobbigt. Det är lite småjobbigt att alltid ha den här känslan av att inte räcka till. Jag vill så mycket!

Har köpt en BRIO gåvagn nu. En svart. Ville ha den klassiska rödgula, men de hade inte den på Barnens Hus och jag orkade inte åka runt och leta. Ska montera ihop den och så ska han få övningsstå/gå med den i helgen. Hade först inte tänkt köpa någon, men eftersom han gillar att stå men är lite osäker och lite rädd att ramla så tänkte jag att han skulle få en sån. Ska bli spännande att se vad han tycker om den!

Igår satt vi ute i husvagnen en stund. Det tyckte han var mysigt och spännande! Vi blev lite sugna på att åka en sväng i november. Får se. Är lite osäker på om Emil överhuvudtaget skulle sova i husvagnen eftersom vi kommer vara i samma "rum". Han somnar ju bäst när vi låter honom somna i fred. Men lite sugen att prova är jag... Vi får se vad som händer!

Gnäll, arvekläder och helg

Framtänderna är på G, så det är lite smågnälligt där hemma nu. Men det är ju övergående :-)
Han är i alla fall väldigt lycklig över att kunna stå (håller i sig i ben/bord/sängväggarna). Med väldigt mycket hjälp så kan han gå några steg också. Men det känns som det är ett tag tills han knatar iväg på egen hand. Lite skönt tycker jag :-)
Hittade på lite fina arvekläder som faktiskt passar nu. Hade glömt dem! Mysig tröja, fin jeansjacka, rolig t-shirt. Skoj!

Haft en toppenhelg med ridturer, lek på golvet, packat ved, provat ny maträtt och power nap på soffan igår em. En härlig perfekt blandning.
Det bästa med arbetsdagarna är fortfarande det där ögonblicket man kliver innanför dörren och hör "öäö" och så ett jätteflin när han ser mig. LYCKA.
Om en och en halv vecka ska jag få vara lite mammaledig igen. Åh så jag längtar!!

Hur mycket bättre kan det bli?

Det är fredag.
Det är blå himmel.
Snart lunch på stan tillsammans med mamma.
Hel helg som ska tillbringas med Emil, sambon och dessutom härliga ridturer på hästarna.
Kan det bli bättre??

Fredagar måste nog vara min favoritdag! :-)

Hur man får en ettåring att hoppa sittandes och skratta högt av förtjusning:

Man tar fram en speciell bok.
"Var är min nalle" tror jag det är den heter.

"Jag letar efter min nalle, var kan den vara? Kan det vara bakom båten? Vi tittar efter"
och så ser man någonting luddigt genom ett litet litet hål i nästa sida, vänder blad och så är det inte nallen utan en tyghund, en docka osv.
Den är, skulle jag utan tvekan säga, just nu favoritboken!

Full rulle

Nu är han tillbaka till sitt vanliga jag igen. Full rulle! :-)
Han börjar ha mer och mer åsikter om det här med mat.
Imorse till exempel ville han bara ha hälften av frukosten. Ingen fara eftersom hans normala portion skulle jag knappt få i mig... Han äter jättemycket gröt! När han inte vill ha mat/gröt/vatten/mjölk numera så skakar han ivrigt och bestämt på huvudet.
Så det är bara att gilla läget.

Nu är det ju ingen fara om han äter halv frukost tycker jag. Han lär ju vara mer hungrig vid lunchen eller middagen och äta desto mer då. Hoppas bara att han inte brås på sin far som tycker att frukost är näst intill onödigt...
Frukost som är sååå gott! Bästa måltiden på hela dagen tycker jag :-)

Feber

Han som klarat sig så lindrigt från biverkningar av vaccinationerna.
Inte den här gången. Det var en trött, hängig, febrig, gnällig liten kille där hemma igår.
Fick en alvedonsupp och blev lite piggare. Med betoning på lite.
Själv passade jag på att sitta i soffan och gosa när jag kom hem. Är väldigt sällsynt att man får det annars. Nu när man satte sig med honom lutade han huvudet mot en och satt helt avslappnad och vilade. (Mamman snusade i hans hår och bara njöt av närheten en stund.) Normalt sett brukar han sprattla och åla iväg för att leka. Sitta still är klart överskattat :-)

Han sov i alla fall gott hela natten. Hoppas att han får må lite bättre idag!
Det är ju alltid lite jobbigt när ens lilla hjärta inte mår bra.

Lycka för en liten

Lycka för en liten knatte kan vara så enkel som att få en egen skål med falukorv och ägg (potatismos serverade vi åt honom) att plocka med samtidigt som vi äter.
Skönt att han äntligen visar lite intresse (och talang för att få in mer i munnen än vad som hamnar på golvet) att plocka i sig mat på egen hand. Innan har han mest velat vända skålen/tallriken upp och ned samt släppa maten på golvet (det är ju så kul att släppa och se när det landar...) :-)

Lycka

Lycka är att komma hem efter en lång arbetsdag. Trött, hungrig och inte direkt i toppform. Så ser man 2 händer i vardagsrumsfönstret. Sambon som pekar och lilleman som spanar ivrigt och när han får syn på mig så vinkar han med hela armen och ler med hela ansiktet.
Det är LYCKA det! Vinkade glatt tillbaka och skyndade mig in och fick en kram och blev lite nerdreglad. Tänk att jag har en så fin kille att komma hem till!!!

Samförstånd

Det är så underbart när Emil ler, jag ler, han tittar på mig i samförstånd och vet att vi skrattar åt samma sak och så rynkar han i ihop sin lilla näsa och flinar från öra till öra. Lycka!

Läsa bok är jättekul just nu. Kartongsidor ska det vara. Det är ju så spännande att det är någonting på andra sidan när man vänder blad.