oktober

Dagarna hemma med lillskrot går så fort så fort!
Senaste veckan har vi varit på 100-årskalas och så har vi fått besök av en bebis. E var mycket fascinerad av den lilla bebisen. Jag var lite orolig att han skulle klappa bebisen lika våldsamt som han gör med katten, men han var så försiktig och vågade inte ens röra honom :-) Jag fick ta hans hand och hjälpa honom att klappa på bebisen.
Mamman blev väldigt väääääldigt bebissjuk...Det är ju bara ett år sen man satt där själv med en liten bebis. Men ändå känns det som såååå länge sen!

E har börjat gå längs med vardagsrumsbordet nu. Han håller sig i glasskivan och går i sidled. Han är riktigt duktig så så snart han får lite självförtroende kommer han att börja gå/springa. Det är nog det som är kruxet - att han inte litar riktigt på att han kan än. Men det kommer! Jag är inte ett dugg orolig för det.
Tycker det är lite smått tjatigt att folk hela tiden frågar "pratar han än?" och "går han nu?".
Det kommer när det kommer! Han lyssnar och lagrar, förstår gör han ju absolut - det märks! (Sen gör han ju inte som man vill jämt, men det är ju inte samma sak som att han inte förstår :-P )

Blir lite irriterad på folk och alla åsikter faktiskt. Som på festen där det kommenterades hur lång han var. Han blev jämförd med en 2,5-åring som är väldigt kort. Även om jag inte bryr mig om längdkommentarerna så kändes det som att mamman till 2,5-åringen tog lite illa upp. VAD SPELAR DET FÖR ROLL?!? En är lång, en är kort. Ungar är olika. Hur kul vore det om alla var exakt likadana? Nä, jag fattar inte varför det hela tiden ska jämföras. Bara för att man går tidigt behöver man inte vara smart och bara för att man är kort är man inte sämre osv osv.

Gnäll, arvekläder och helg

Framtänderna är på G, så det är lite smågnälligt där hemma nu. Men det är ju övergående :-)
Han är i alla fall väldigt lycklig över att kunna stå (håller i sig i ben/bord/sängväggarna). Med väldigt mycket hjälp så kan han gå några steg också. Men det känns som det är ett tag tills han knatar iväg på egen hand. Lite skönt tycker jag :-)
Hittade på lite fina arvekläder som faktiskt passar nu. Hade glömt dem! Mysig tröja, fin jeansjacka, rolig t-shirt. Skoj!

Haft en toppenhelg med ridturer, lek på golvet, packat ved, provat ny maträtt och power nap på soffan igår em. En härlig perfekt blandning.
Det bästa med arbetsdagarna är fortfarande det där ögonblicket man kliver innanför dörren och hör "öäö" och så ett jätteflin när han ser mig. LYCKA.
Om en och en halv vecka ska jag få vara lite mammaledig igen. Åh så jag längtar!!

Hemlängtan

Igår kom jag hem till en gnällig liten kille. Mycket ovant! Vi som har en så glad liten pys. Det visade sig att han sovit alldeles för lite på dagen och varit ur form hela dagen.
När vi åt middag ackompanjerat med illvrål och gnäll så kände jag att det är ju inte enbart negativt att få vara en stund på jobbet på dagarna ;-)
Men...nä, hade vi råd skulle jag alla gånger välja att vara hemma med Emil så länge det bara går. Ok att han kanske skulle kunna få gå på förskola ett par timmar om dagen, mest för att få busa med andra barn, men att han inte skulle behöva gå så länge där.

Det här med förskola ger mig lite småångest. När får man veta var han får sin plats egentligen?
Om man säger till var man vill ha honom ska man ju få en plats inom 4 månader. Någonstans. Där vi vill ha honom (inte ens en mil hemifrån) är det fullt. Så nu är frågan om jag får åka 2 mil omväg varje morgon, eller sambon åka 4 mil omväg varje eftermiddag. Inget av dem är ju optimalt direkt...
Hur hittar man privata dagmammor?? Jag har googlat och letat på nätet som en tok, men utan framgång. Står ingen info om sånt på kommunens hemsida heller. Finns det inga dagmammor längre??

Ingen hjälp där inte

Varning för långt och gnälligt inlägg...
Var på läkarbesök imorse. Han klämde och kände på rygg, bäcken och muskulaturen.
Typiskt så var ju bäckenet bättre imorse. Eller - det är ju alltid som bäst på morgnarna och som sämst på kvällarna när jag stått mycket på jobbet.
Igår kväll överröstades dock bäckenet av magkramper. Som sammandragning, fast det släppte liksom aldrig och gjorde ont som sjutton. Nästan som mensvärk fast inte lika illa (blev ju aldrig illamående och kallsvettig som av mensvärk) :-S Halvlåg och kved i vardagsrumssoffan hela kvällen. Som tur var gick det över under natten!
Nåja, åter till läkarbesöket. Han tyckte att det mesta var muskulärt och att det berodde på bäckenuppluckringen. Att ryggen gjorde ont var tydligen inget av intresse eftersom jag sa att jag lätt får ont i ryggen. Nackdelen nu är ju att sambon inte kan massera så att det blir bättre eftersom jag inte kan slappna av.
Trodde ju att jag skulle få lite tips och råd och HJÄLP, men näedå.
"Sov på sidan så blir det nog bättre" - öhh, jag har inte kunnat sova på nåt annat sätt på flera månader?!?
På sidan med kudde mellan benen. Bad om annat tips, men då var det att sova i fåtölj med tippbart ryggstöd och halvsitta och sova. Sån har vi ju inte. Andra tips hade han inte. Utöver att resa mig om jag sitter mycket på jobbet. Snacka om bortkastad tid att gå dit!
Får stå ut 1,5 vecka till. Sen skulle jag ju kunna sjuka mig själv sista veckan om jag är för trött och har för ont.
Märkligt att de inte tar en på allvar. Jag är inte den som ber om hjälp i första taget. Både mamma och sambon (de som sett mig i vardagen och vet hur jag är) vill att jag ska stanna hemma, framförallt de dagar jag sovit riktigt illa. Men jag känner mig ju som en simulant för när man väl ber om hjälp så får man ju ingen i alla fall. Kör vingligt på vägen (märker det själv, trots att jag försöker skärpa till mig, ha ac:n på och lyssna på musik/radio med hög volym) och somnar nästan bakom ratten (i princip varje dag när jag åker hem). Väl framme kommer jag knappt ur bilen. Gå i trappan är skitdrygt. Ett steg i taget och måste vila minst 2-3 gånger. Dock inte lika flåsig längre, men det kanske beror på att tempot är så lågt numera ;-)
Hemma går jag minimalt i trapporna. Går ner till duschen en sväng och upp till sängen. I övrigt får sambon springa...
Måste ibland sätta mig på huk för att se ordentligt när jag tittar till gammelhästens sår. Får dra mig upp genom att ta stöd på insidan av hans bakben. Han står snällt still och håller emot tills matten kommit upp :-)
Soffan får sambon dra upp mig ur, detta trots att jag har en extra dyna för att inte sitta för mjukt!

Men det är väl så det är för alla gravida antar jag. Hur klarar sig alla som är singlar och gravida????
TUR att man har semesterdagar att plocka ut innan förlossningen!!!

Kvack kvack

Här kommer ett gnälligt inlägg igen... :-/ Vaggar fram som en anka idag igen, därav bloggrubriken för den som funderar över den ;-)

Idag är en otroligt seg måndag igen. Har sovit som en kratta.
Får ont i höften/bäckenet av att sova på sidan. Att sova på mage eller rygg är ju inget alternativ för på mage går bara inte och ligga på rygg - då känns det som jag ska svimma/kvävas. Så det är höger eller vänster sida som gäller. Funkar ibland. Men i natt hann jag inte ens vända på mig och somna om innan det började göra ont på "nya" sidan. Såååå drygt! Har sovit lite sporadiskt då och då så idag är jag lite lagom groggy :-)
Onykter fast promille 0,00 ;-)

Tror att det är sammandragningar jag har när magen blir sådär stenhård och känns obehaglig. Gör inte direkt ont, är bara obehagligt. Men jag vet ju inte. Dyker upp när jag t.ex. plockar upp grejer från golvet, lyfter och ibland bara ändå.

Blir lite upphackat idag. Har gjort en aktivitet som vanligtvis tar 15-20 min på jobbet på en timme nu. Ooops. Men jag kan bara göra lite i taget, sen måste jag sitta ner lite och vila innan jag gör lite till, sen paus igen osv. Vet inte om jag borde deltidssjukskriva mig kanske, men så länge de inte klagar här på jobbet att jag får mindre gjort om dagarna så är det väl bara att kämpa på!? Pengarna behövs ju definitivt!
Snart är det ju mammapeng och den är inte mycket att hurra för... även om man ska vara tacksam för att vi i alla fall får ersättning för att vara hemma med våra barn!!

Känner att humöret sviktar i samma utsträckning som tröttheten breder ut sig. Blev irriterad imorse när en kollega hälsade och sa "hej lilla familjen" till mig. Känns bara tramsigt! Antar att jag borde stannat hemma ensam idag, hahaha. Suris nummer ett :-) Jaja, ska nog överleva den här dagen också.
Får tillbringa lite tid på stolen framför datorn lite nu och då och vila mig.

Om tips och oombedda råd

Det är en himla skillnad på tips och oombedda råd.
Tips tar jag gärna emot i form av såhär gjorde jag (eller skulle jag ha gjort) och det funkade för mig/oss.
Men alla de här "goda råden" som man inte ens ber om utan som folk prackar på en vare sig man vill höra eller inte. "Så här ska du göra". Jag är ALLERGISK mot dem.
Trodde att det skulle bli mest av den varan när bebisen är född, men tydligen får man gott om "goda råd" inför förlossningen.
Vilken smärtlindring jag ska ha bestämmer jag själv! Det är inget jag har bestämt idag för hur ska jag veta hur det känns för just MIG dagen D?!? Och än mindre - hur vet andra något om hur JAG kommer må och känna den dagen?
Tänk om förlossningen går jättelätt och relativt fort? Bara för att andra haft ett helvete så tänker inte jag måla fan på väggen. Det blir som det blir och blir det en jättetuff förlossning så kommer jag nog att överleva den också. Blir det en lindring förlossning vill jag nog bara ha värmedyna och lustgas. Men den dagen den sorgen.
Är ju inget jag kan påverka idag, vare sig genom att oroa mig eller att planera ihjäl mig.
Dessutom kan jag tycka att det är mitt (och möjligtvis min partners) val hur jag gör, inte halva släktens...
Likaså åsikter som att man inte orkar göra någonting på flera veckor efter förlossningen. Jag köper inte det. Jag planerar heller inte in någonting där, men man får väl se helt enkelt. Vill jag gå en promenad första dagen hemma så kommer jag att göra det. Vill jag inte så hänger vi väl i soffan. Likaså med besök och åka hemifrån. Vi får se. Alla är vi ju olika och hanterar olika saker på olika sätt.

Därmed inte sagt att jag inte är öppen för tips och riktiga goda råd :-)

Saker jag inte bör göra

Jag har upptäckt en hel del saker jag inte borde göra.
Varför? För att det gör ont i bäckenet efteråt.
Kan jag låta bli? Nej, jag vill ju inte bara stå och titta på... :-/

Saker jag inte borde göra:
Köra kundvagn
Sitta framåtlutad på jobbet
Bära kartonger/vattenhinkar/annat tungt
Klänga i och ur traktorn upprepade gånger
Stå framåtlutad (främst när det redan gör lite ont)
Stå på höger fot och lyfta vänster (när det redan gör ont i bäckenet är det en omöjlighet)
Dammsuga
Stapla ved
Rida funkar konstigt nog, men nu är både hästarna och jag otränade efter så dålig kontinuitet i ridningen. Vill inte rida när det redan gör ont OM det skulle bli värre av det... Funderar på att ge dem en låååång vår- och sommarvila. Lillhästen är redan rätt omusklad och jag blir ju inte lättare med veckorna direkt :-S Gammelhästen har en enorm grundkondition, men börjar bli lite stel i kroppen så det känns inte rättvist att rida dem 1-2 gånger i veckan bara.

Saker jag kan göra: sitta/halvligga i soffan, ligga i sängen, stå och titta på när andra jobbar.
Hmmm, jag vill OCKSÅ göra nytta! Jag som inte gillar att delegera, men sambon har fått ta över all vattenpåfyllning till hästarna i nuläget (fylla vatten i tunna med hjälp av hink). Bara gräset börjar växa går de i en hage nära huset så att man kan fylla vatten med slang så då tar jag tillbaka kontrollen igen ;-)

Önskar så att kroppen samarbetade lite bättre, för viljan är det inget fel på ;-)

Paff

Men alltså...jag blir alldeles stum! Läs det här!
Jag anser att mamman bör vara hemma första tiden med barnet,  men det beror ju på amningen. Helt och hållet! Vad är det som säger att pappan skulle vara sämre än mamman på att ta hand om den lilla bebisen?!?
Visst är det säkert så i vissa fall. Men i precis lika många fall tror jag det är tvärtom! Att pappan kanske till och med tar hand om barnet bättre. Det beror väl helt och hållet på vilka personer det gäller!!!!!

Blir lika upprörd när folk påstår att karlar inte gör någonting hemma. Det är väl olika beroende på person?!
Hos oss gör vi lite olika saker beroende på intresse. Jag lagar oftast maten, sambon diskar oftast. Jag dammar hellre än dammsuger, sambon dammsuger hellre än dammar. Ibland om vi städar tillsammans dammar jag och han dammsuger. Ibland gör båda allt, eller att man tar varsitt våningsplan. Jag storhandlar oftast, medan sambon gör de där småinköpen som man behöver göra ibland. Tvättar och hänger/viker tvätt gör vi nog ungefär lika mycket. Så när folk säger att karlar inte gör något hemma (utom zappar på fjärrkontrollen) blir jag lite arg. Det är säkert så hos vissa, men man kan ju inte dra alla över en kam. Är ju upp till alla i hushållet att se till att vardagen fungerar tycker jag!

För att gnälla lite till så...jag hann sova bara knappt 8 timmar i natt och var upp och kissade 3:30 så idag blir en låååång dag med illamående :-/
Så, nu har jag gnällt färdigt! ;-)

Snart är det bara en dag till helg och man får sova så mycket man vill och orkar rida hästarna och tanka en massa positiv energi! Yey.

Mrs effektiv

Har inte lyckats ta mig för någonting på jobbet efter lunch idag. Mår lite småpyton och är gräsligt trött. Ev. hänger de ju ihop de där två :-)
Har lite dåligt samvete för att jag sitter och slösurfar på betald arbetstid :-/ Det ger mig dåligt samvete.
Jag vet ju att jag jobbar in det andra dagar när jag sliter och hinner massor, utom att ta fikapaus. Jag vet ju det, men jag får ändå dåligt samvete. Men man kan inte åka hem för att man är trött. Det går ju inte!
Måtte dagen ta slut snart så jag får åka hemåt!!

Känner mig som värsta gnällisen, men jag ÄR glad åt lilla bebisen och mycket tacksam. Det är bara lite drygt att vara så trött dag ut och dag in. Det tär på det goda humöret!
Har tydligen kommit 22% in i graviditeten. Känns väldigt overkligt. 2% - visst, 22% - det är ju massor! Ändå syns det ju ingenting. Betyder det att magen exploderar och blir stor på en gång sen då eller?! ;-)

Enformig

Jag känner mig något enformig... började fråga sambon om vi inte skulle gå och lägga oss vid ÅTTA igår kväll. Kl 21 sov vi... Imorse (5:30) var jag så trött att jag knappt orkade masa mig ur sängen. Åt frukost och höll på att somna om i soffan. Jag kan inte vara något trevligt sällskap just nu?!
Min högsta önskan är att få SOVA. Kan inte riktigt beskriva tröttheten. Känns som om klockan är 3 på morgonen hela tiden och att man varit uppe ett dygn. Vet inte ens om "trött" är rätt ord? Har en period just nu då jag lever för helgerna. Vill bara att det ska bli nästa helg.
Gillar det inte alls själv, för man måste ju ta vara på vardagarna också, inte bara försöka genomleva dem och stå ut. Vardagslyx är ju viktigt det med. Men just nu är soffhäng det närmaste vardagslyx jag kommer ;-)
Det är svårt att göra ett bra jobb om dagarna också. Blir lätt lite ofokuserad när ögonen går i kors. Men försöker göra det bästa av situationen.

Börjar fundera över hur man ska berätta för folk om graviditeten. Ingen mer än syster vet någonting. Jobbigast att berätta på jobbet känner jag. Kanske kan fega och maila till chefen? Läskigt ju :-)
Har väl inte riktigt tänkt berätta för någon mer på jobbet än mina 2 chefer. Resten får väl lista ut det på egen hand vartefter det börjar synas... Mamma vill jag berätta för när jag träffar henne. Inte på telefon. Men när...tja...hade ju tänkt mig julafton, men då ändrade ju magsjukan mina planer så då träffade jag aldrig henne.

Mina symptom just nu:
* trött (snudd på medvetslös)
* ömma bröst, ffa vårtorna (men mindre än för några veckor sen)
* blir hungrig på 2 sekunder och hungrig = sug i magen = smått illamående. Så fort jag äter något går det över. Får alltså ingen förvarning utan allt är ok ända tills jag helt plötsligt blir vrålhungrig. Mycket mysko :-)
* har fortfarande lite lite småont i livmodern då och då, känns nästan som mensvärk några sekunder sen släpper det. Antar att det är livmodern som växer.
* måste oftast upp och kissa en gång per natt