Ja, så var det slut på föräldraledigheten då. Imorgon ska sambon på inskolningssamtal och därefter påbörjar jag inskolningen på torsdag. Jag viiiill iiiiiinte. Jag vill ju vara hemma med lillkillen. Få träffa honom hela dagarna och se hur han utvecklas. Han lär sig ständigt nya ord numera.
Han säger numera attä (katten) och häch (hästen) och så ajajaj också såklart. Pa (pappa) och Appa (mamma) ingår också i vokabulären. Men han vet mycket annat. Lampan, dörren, bordet, taket, näsan och öronen vet han var de finns. Han lär sig så himla snabbt! Jag vill inte lämna bort honom hela dagarna *snyftar*. Jag kommer ju missa MASSOR! Det gör jag ju redan i och för sig eftersom vi arbetar halvtid numera, men då får ju åtminstone pappan umgås med honom och vara med om de nya sakerna.
Åhhh....
Fast det kommer att bli så bra! Lillprinsen kommer trivas och skaffa sig lekkamrater och leva ett eget litet liv om dagarna och så småningom kommer han ju kunna berätta för oss vad som har hänt under dagen. Ibland får jag för mig att det är för föräldrarnas skull som inskolningen tar 2 veckor. Så att man hinner vänja sig vid tanken :-)
Jag trodde nästan att det var ett syskon på gång. Ni vet, när mensen drar över några dagar och man mår lite halvmysko. Hann börja hoppas. Hann testa 2 gånger med stickorna från testlagret som (såklart) var negativa. Läste på nätet och tänkte att jag testade nog bara lite för tidigt?! Men så 4-5 dagar försenad så kom mensen. Blää. Kalldusch. Jag som hann hoppas så.
Upp som en sol och ner som en pannkaka...
Det är mycket känslor när förskolan drar igång för alla.
SvaraRaderawww.mammatea.se
Ja, det är verkligen blandade känslor...
RaderaHoppas inskolningen har börjat bra...för er alla. Jag tyckte det var jättetufft i början, men sen var det så härligt att se hur mycket Max utvecklas och lär sig av de andra barnen.
SvaraRadera