Sjukhusnoja, operationsskräck och smärta

Jaha, operation och bungyjump. Mina 2 stora fasor i livet. Nu är det bara bungyjumpet kvar... Opererade bort gallblåsan igår. Själva operationen gick över förväntan, Största skräcken har varit att vakna och känna en tub i halsen, men när de drog den var man ju helt väck. Minns ingenting! Så nu är jag inte rädd för att bli sövd längre :-) Däremot har jag fruktansvärt ont nu efteråt. Försökte härda ut med Alvedon och Ipren första dygnet. De är ju ok när man måste,amma. Men imorse gick det inte längre. De övertygade mig om att ta morfin och att det var så lite som passerade till bröstmjölken att det inte är någon risk för Emil. Han och sambon kommer hit en gång om dagen (utom igår då) och tankar. I övrigt får de traggla med gröt, burkmat och vatten. Funkar inte med nappflaska så där har ju ersättningsbarn en klar fördel!! Emil försöker amma från nappflaskan och det funkar ju inte :-( Nåja, de överlever nog där hemma. Mest synd om mig som får så lite bebisgos... Saknar Emil nästan hela tiden!!!