Överlevde :-)

Jag överlevde första dagen på jobbet utan E! Absolut svårast är det att gå upp på morgonen och åka hemifrån utan att ha fått ens kika på honom. Han sover ju till 9-tiden och jag åker halv sju så det känns inte snällt att väcka honom bara för att stilla min bebisabstinens... Men att komma hem till en som vinkar glatt och som ler från öra till öra går ju inte av för hackor :-) Nu tänker jag att jag ska väl kunna härda ut de här veckorna så är det snart dags för 50% föräldraledighet igen så att man får umgås lite mer. Har redan ångest för att lämna honom till förskola/dagbarnvårdare i vår... Jobbet då...ja, känner mig fortfarande lite överväldigad över allt som ska tas tag i. Men Rom är ju inte byggt på en dag så jag får ta tag i saker och ting vartefter antar jag. Hoppas att E och hans pappa njuter av det vackra vädret där hemma idag (avundsjuk? vem? jag?? Ehh...JAAA) :-)