Kärlek

Att man kan älska den lille krabaten så mycket?!!

Sitter ofta en stund i soffan efter frukost medan Emil sover bredvid. Men det slutar alltid på samma sätt. Jag slutar titta på tv:n och tittar istället på Emil när han snusar och sover. Han ser så fridfull ut. Världens goaste lilla bebis!!
Nu har han somnat i babygymmet och jag ska försöka låta bli honom... Är ju såå svårt att inte få gosa :-)
Allt är ju inte toppenhärligt hela tiden, det är jobbigt många gånger. Men att få ett jätteleende varje gång man kommer för att plocka upp honom ur spjälsängen är bland det bästa som finns.
Att få ett "gaow" till svar när man säger god morgon...

Att få vara med när han lär sig nya saker. Att få se första gången han upptäckte sig själv i spegeln och tyckte det var jätteroligt.
Att han börjar få allt mer koll på händerna. Just nu ska alla filtar, leksaker och kläder in i munnen och sugas/dreglas på :-)

Gav honom en "prasselbok" imorse. Den var mycket rolig att utforska. Han låg länge och fingrade på den och klämde och prasslade.

Hjälpte honom att sätta sig upp på skötbordet igår och han blev jätteglad över att kunna resa sig "själv" och satt där rak i ryggen i flera sekunder :-)

Jag vet att han inte är unik på något sätt, men för mig som nästan hade givit upp hoppet om barn är det helt fantastiskt att få vara med om allt det här.
Tror att alla ivf:are förstår vad jag menar när jag tror att alla vi känner en större tacksamhet över att få barn än alla "normala" föräldrar. Jag vet i alla fall att jag är enormt mycket mer tacksam än jag skulle varit om det "bara hade råkat bli ett barn på naturlig väg".
Försöker njuta av varenda minut. Livrädd att den här tiden bara ska rusa förbi och han vips är stor.
Är också sååå tacksam att man får vara hemma, föräldraledig, med barnet! Att få pengar för att sitta och kramas och titta på varandra...