Ja, gott om tid är det ont om... men nu ska jag försöka att i alla fall börja med förlossningsberättelsen.
Det hela började med att sambon kände sig lite småförkyld när jag gått över tiden 9 dagar. Jag fick då lite småpanik och bad honom sova i gästrummet. Såg framför mig en igångsättning samtidigt som jag var genomförkyld och täppt i näsan och febrig... :-) Så han sov i gästrummet och jag i vårt sovrum natten till den 24:e augusti.
Klockan 3:38 vaknade jag med lite mensvärk som kom och gick.
Hmm, tänkte jag. Kan det vara... Nä, det borde ju göra mer ont. Försökte somna om, men det gick inte. Låg och surfade lite på mobilen och väntade på att det skulle bli morgon. Det var ju fredag och sambon skulle jobba och eftersom han är lättväckt ville jag inte väcka honom så tidigt.
Lyckades aldrig somna om. Laddade hem en värkapp på mobilen och märkte att mensvärken kom och gick med ganska precis 7 minuter emellan.
Åt frukost tillsammans med sambon, noterade att det var 5-7 minuter emellan, men det gjorde inte så ont som jag hade förväntat mig och värkarna höll bara i sig 30-45 sekunder.
Sambon ville att jag skulle ringa till förlossningen, men jag kände mig jättefånig och trodde det var falskt alarm,
Ringde in i alla fall och frågade vad barnmorskan tyckte. Sa som det var att sambon har 30 minuter hem från jobbet och sen har vi ca en timmes väg in till sjukhuset. Hon tyckte absolut att sambon skulle vara hemma och inte åka till jobbet. Vi var välkomna in om det blev tätare mellan värkarna eller om jag kände att jag ville ha hjälp med smärtlindringen. Barnmorskan på mvc hade ju sagt att vi skulle åka när det var 5 minuter emellan, inte vänta längre eftersom vi har så långt till förlossningen.
Så sambon och jag diskuterade hur vi skulle göra. Jag tyckte att vi åker väl in då, skönt att kolla även om de säkert skickar hem oss igen. Men vi gjorde oss ingen större brådska. Sambon fixade vatten till hästarna och tittade till dem, fixade i ordning åt katten, loggade in på datorn och jobbade lite :-)
Själv åt jag klart frukosten, kollade igenom kom-ihåg-listan, vattnade blommor (!). Sambon kollade lite då och då med mig "hur långt är det emellan nu då?", varpå jag typ hälften av gångerna hade förlagt min mobil och missat att kolla. När jag väl klockade så var det allt mellan 3 minuter och 7 minuter emellan, men oftast 5 minuter. Då åkte vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar