Väl inne möts vi av en barnmorska jag kände att jag instinktivt inte gillade alls. Inte kul!
Kändes jättejobbigt om man skulle behöva be att få byta... men jag tänkte att vi blir nog ändå hemskickade.
Hon kopplade upp ctg och frågade om jag blödit någonting (teckningsblödning). Eftersom jag inte sett något blod så trodde hon inte att det var någonting på gång. Hon ville i alla fall känna på livmodertappen.
Till min stora förvåning var tappen helt utplånad och jag var 3 cm öppen och hon sa att hem skulle jag inte åka i alla fall utan jag skulle få ett förlossningsrum.
Snopet! Jag som känt mig så fånig och inte blev det bättre av hennes attityd som gjorde att man undrade varför vi åkt in överhuvudtaget.
Strax efter kom hon in på förlossningsrummet och skulle sätta en venport (eller vad det heter) i handen. Det gjorde SKITONT! Jag som är (har varit) sååå spruträdd... Det har ju gått över med ivf-försöket och alla sprutor, men då kom det tillbaka som ett brev på posten. Hon lyckades inte få in den utan försökte och försökte och försökte innan hon gav upp. Min hand blev alldeles blå och jag fick en rejäl bula :-/ men ingen nål i hand. "Oj, vilket segt skinn du hade" var hennes kommentar. Det här får nästa barnmorska fixa för jag slutar nu. PUH, tänkte jag. Hoppas på bättre personkemi med nästa person.
Nästa barnmorska och undersköterska som kom var MYCKET trevligare! Värkarna kom lite tätare och de visade gåstolen och tyckte jag skulle prova att hänga på den. Det funkade inte alls. Så fort jag lutade mig framåt så gjorde det skitont. Likaså när jag satt ner.
Så jag vankade runt runt i rummet och skojade med sambon att det här barnet kommer födas av en gående mamma :-D
TENS-apparaten använde jag redan när vi åkte hemifrån och hade den igång ganska länge under förlossningen, men jag tyckte inte den hjälpte så mycket ju längre in i förlossningen jag kom.
Sen provade jag på lustgasen. Ville hinna öva lite innan det blev värre. Men jag fick panik av munstycket. Kändes inte som jag fick in tillräckligt med luft och den satt så tajt över näsan.
Till slut tyckte de att jag fick väl använda bara själva munstycket då, om sambon manövrerade masken så att jag andades ut i den. Så det körde vi på. Inte optimalt eftersom man ändå andades lite genom näsan och på så sätt inte utnyttjade lustgasen på rätt sätt. Tyckte inte att den hjälpte värst mycket. Minns inga tider och hur öppen jag var och så, men rätt vad det var så var det dags att byta barnmorska och sköterska igen. GULP. Tänk om de inte var bra och de skulle ju vara med till slutet...
Men de var (nästan) lika bra de :-) Vilken tur!
Det gjorde alltmer ont och värkarna kom tätare och tätare, och eftersom jag inte visste hur ont det skulle göra senare och inte heller hur lång tid det var kvar så bestämde jag mig för ryggbedövning i alla fall. Trots att plan A var att klara mig på lustgasen.
Hade ju fått rådet att OM jag ville ha ryggbedövningen så skulle jag inte vänta för länge med att ta den. Så med det i bakhuvudet sa jag till i relativt god tid tyckte jag. Narkosläkaren skulle komma relativt snabbt. Men det gjorde han ju inte... Det dröjde och dröjde. Har ingen tidsuppfattning, men för min del kändes det som det tog nästan en timme innan han kom, men jag vet inte hur nära sanningen det är :-)
Under tiden han la bedövningen hann jag med att få 3-4 värkar. Väldigt drygt när man var tvungen att ligga helt still. Sa till varje gång för jag var ju tvungen att skruva mig lite.
Det var helt underbart strax efter ryggbedövningen tagit! Gjorde inte ont alls :-) Men sen började det så småningom igen. Fast mer som världens tryck än som ont. Fast det gjorde ont ändå.
Svårt att förklara!
De sista (barnmorskan + sköterskan) ville att jag skulle prova med masken och lustgasen igen. Samma panikkänsla igen. Då sa de att det fanns en storlek större på mask och ville testa den. Jag var skeptisk. Har ju lite klaustrofobi... Men det funkade skitbra! Så från och med då funkade lustgasen lite bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar