Förvirrad

Men vad sjutton är det här nu då?
När jag får mens brukar det börja på en gång. Rött blod och så måste jag ha binda på en gång.
Idag hade jag lite mensvärk på förmiddagen, sen har det blivit liiiiite lite rosa på pappret men inget mer.
Va?! Har aldrig varit med om det här. Min mens brukar INTE bete sig så och så var det INTE när jag var gravid med Emil. Jag fattar ingenting...
Men det kanske är min kropp som fått spunk efter missfallet?

Jag vet i alla fall inte vad jag ska tro. Tänker inte testa innan måndag, vare sig jag får mens eller inte.
Skumt är det i alla fall.
Trött är jag också, yrslig med rödsprängda ögon, men det kan jag inte skylla på nåt annat än att vi kom i säng väldigt sent igår och väckarklockan ringde obarmhärtigt i samma vanliga tid imorse eftersom jag jobbar idag. Dessutom (förutom väldigt få timmar) så sov jag extremt dåligt och var vaken i flera omgångar. Kan inte ha sovit mycket alls egentligen :-/
Längtar hem till min lilla familj nu!! TUR att det är fredag idag!

Svårt att lära av sina erfarenheter tydligen

Eftersom jag testade negativt på ruvardag 10 då jag väntade Emil tyckte jag tydligen att det var en bra idé att göra ett graviditetstest imorse (som är ca 10 dagar efter ägglossningen). Logiken i det??
Såklart det var minus så det skrek om det. Vad hade jag väntat mig?
Nu ska jag hålla mig borta från testning till måndag. Antagligen har mensen redan kommit då.

Missade ett symptom igår:
Halsbrännan som kommer och går. Men den behöver ju inte heller betyda någonting...

Har koncentrationssvårigheter på jobbet. Dels för att jag är så trött att ögonen nästan går i kors och dels för att alla symptomen och alla funderingar bara snurrar runt i huvudet.
Imorgon är det i alla fall ledigt och Emils mormor kommer och hälsar på. Det ska bli kul, nu var det längesen de sågs och han har bara pratat i telefonen med henne på sistone.

Han har blivit mammig igen och det ska kramas och klängas på mig på dagis om morgnarna. Sen när jag ska gå blir han JÄTTELEDSEN och mamman tycker det är jättejobbigt att gå därifrån.
Hoppas vi snart är inne i en sån period då man sätter ner honom, han är glad och vinkar ivrigt hejdå. Då mår mamman SÅ mycket bättre när hon åker till jobbet...

Dagens symptomcheck

Idag är jag jättetrött (men kan bero på att vi kommer i säng så sent om kvällarna...)
Extremt sugen på choklad (kan hänga ihop med tröttheten)
Mensvärk som kommer och går (det mest tydliga tecknet, för jag brukar aldrig ha mensvärk innan mensen börjat och då är den desto kraftigare)
Ömma bröstvårtor + svullna bröst (inbillning?)
Mer hungrig än vanligt (kanske tröttheten där också?)
Känner mig uppblåst/upplever att byxorna sitter väldigt tight (kan bero på att jag inte varit på toa idag, vilket i sin tur beror på hästdosen järn jag äter för att få upp mitt järnvärde efter missfallet då jag förlorad rätt mycket blod gör att jag blir förstoppad lite nu och då)

Har lusläst min blogg från nov-dec 2011 och jag verkar inte ha haft så många andra symptom så här tidigt förutom mensvärken. Så...jag vet varken ut eller in egentligen.
Förmodligen har jag inbillat mig alltihop.

Ny vecka

Så var en underbar helg över.
Kinkig son som inte gillar värme. Löste matvägringsproblematiken med att dra av t-shirten, spraya kallvatten i hans hår och på ryggen. Sen åt han :-)
Misstänker att han inte gillar sommarvärme...
Åka fyrhjuling är ett stort intresse i alla fall. "Brmm brrrmm"
När vi inte åker så kan han sitta jättelänge och låtsasköra. Så jag har parkerat fyrhjulingen i skuggan av syrenen i helgen och sen lagt en filt på gräset i solen alldeles intill.
E har suttit på fyrhjulingen och jag har legat på filten. Alla nöjda och glada (för en liten stund i alla fall).

Idag: jobb, halsbränna och mensvärk. Spännande! Ska ju inte ha mens förrän till helgen...
Men jag jobbar hårt på att inte hoppas allt för mycket.
Den dagen jag ser ett plus på en sticka - DÅ vågar jag tro och hoppas, men inte förr.

Trillade dit

Kunde inte motstå att kolla vad jag kände och vilka dagar när jag väntade E...
Tur att man bloggade så flitigt då!! Jättebra att ha så här i efterhand :-)

Tydligen hade jag lätt mensvärk redan ruvardag 3.
Jag tjuvtestade ruvardag 10 och testade då negativt. Inte förrän dag 17 testade jag positivt.
Så jag tänker att det kanske är för tidigt att testa redan nu om vecka? Ägglossningen borde ha varit förra helgen så den här helgen blir ju motsvarande ruvardag 7 (i bästa fall), nästa helg ruvardag 14 (i bästa fall). Så det är väl bara att vänta och se.
Symptom hittills: kissnödig på morgnarna (mer än vanligt), ömma bröst som läcker råmjölk om man klämmer på dem, lite svagt ont i magen någon gång ibland (svårt att säga om det är inbillning eller ej, kanske lika gärna är gaser i tarmarna som att det är livmodern?), extremt godissugen (choklad, enbart chokladsug).

Det är inget bra att surfa på nätet, titta, jämföra, hoppas... Utan hopp så blir det ju inte lika (?) stor besvikelse när mensen kommer. Eller...lite besviken blir jag ju varje gång i alla fall. Men det blir ju inte bättre av om man bygger upp förväntningarna och förhoppningarna.
Varför kan man inte bara vara oberörd och få en (i så fall) glad överraskning om det skulle vara någonting. Nej, min hjärna spånar snabbt iväg och tänker att babyskyddet har vi kvar och en massa babykläder och annat. E kan ju snart sova i en annan säng och behöver snart ingen vagn (snyft) heller. Jag som ÄLSKAR att dra barnvagnen... Men jag misstänker att man inte kan tvinga en 3-5 åring att åka vagn sen... ;-P
Barnledighet och allmän förskola för E så han får träffa kompisarna några timmar i veckan i alla fall.
Stopp stopp STOPP. Jag kan liksom inte bara tänka "tänk om", utan min hjärna drar iväg så här.
Jag funderar över kön, namn, hur vi ska inreda det barnrummet *suckar*.
Det är ju inte konstigt att man blir besviken sen när det inte är en blivande bebis där inne...

Borde ju byta bloggnamn också eftersom E inte är en blivande bebis, utan i allra högsta grad verklig. Men någonstans har jag tänkt och resonerat som så att det kanske kommer att komma en till blivande bebis. Kanske?

Hjärnspöken

Ja, då var vi där igen då.
Ömma bröst, hungrig mest hela tiden och vips så flyger tankarna iväg. Tänk om...
Men jag vet ju. Det är som "alltid". Hoppas och vill så mycket att jag blir skengravid.
Det sägs ju att man lättare blir gravid tiden efter ett missfall.
Men jag tror inte att det gäller mig.

Har ju inte haft någon mensvärk (inte ens sist jag hade mens!) som när jag blev gravid med Emil och när jag blev gravid igen (missfallet) så det borde ju inte vara någonting.
Men det är ju de här hjärnspökena som ständigt viskar "tänk om...".
Så jag lär bli grymt besviken igen om 2 veckor.

Jag är sååå sugen på choklad också, något som brukar vara värst dagen innan mens. Men chokladsug kan ju knappast vara ett graviditetstecken. Snarare beror det nog på att jag är skittrött idag och behöver en sockerkick för att överleva eftermiddagen.