Trötthet och dagisrapport

Den här tröttheten är inte att leka med. Huvva. Är som om någon slog mig rejält med en gummiklubba i huvudet för drygt en vecka sen. Lite samma som i början av graviditeten då jag väntade Emil. Med tanke på hur blodet forsade är det inte konstigt att jag fick en enorm järnbrist. Jag knaprar hemofer så det känns som det sprutar ur öronen, men än känner jag inte av någon förbättring.
Det är den här känslan att man skulle vilja göra som Emil gör när han inte får som han vill - att vilja lägga sig på mage på golvet och störtböla... :-)

Det går i alla fall lätt att lämna honom på dagis nu. Han verkar gilla sina dagisfröknar och blir numera inte ledsen när man lämnar honom. Lite separationsångest har han nog för det är riktiga bamsekramar man får när man ska lämna honom. Flera stycken, men sen när dagispersonalen tar över ler han mot mig och vinkar glatt. Skönt för mammahjärtat att inte behöva lämna en ledsen kille med panik i blicken!! Så mycket bättre magkänsla när man kan vinka glatt åt varandra istället!
Fast ändå...tänk om man hade råd att vara hemma med honom!! Jag vill inte missa allt han lär sig!
I förrgår gick han sina 4-5 första steg utan att hålla i sig... Han har ju liksom inte sett vitsen med att gå, eftersom han är så himla snabb på sitt rumphasande/hoppande. Han har tagit något enstaka steg hemma bara. Han vill inte ramla så nu när han ställer sig upp på golvet utan stöd är han jättestadig och när man håller honom och han går behöver han inget stöd, mer än det moraliska stödet att få hålla i handen. Men de här första stegen vill man ju vara med och uppleva!! Det och mycket annat.
De är priviligerade de som jobbar på dagis, som får vara med våra underbara ungar!! :-)

En pärs

Vilken dag/kväll... Var lite smålugnt under dagen. Sen i 16-tiden kom flodvåg nr 2. Blodet forsade och varvades med stora levrade blodklumpar. Blödde igenom ALLT. Nattbindor, handdukar etc. Tog en dusch och det bara forsade. Klumparna satte igen hårsilen. Började fundera över hur mycket blod man kan förlora egentligen. Ringde gynakuten och när jag sa att jag blödde igenom en binda på 1-2 minuter (vilket var lite underdrift eftersom ibland tog det 10 sekunder. Kom in nu, direkt. Kan någon köra dig? Sen tyckte hon jag skulle åka via närmaste sjukhuset och få dropp på vägen till gynakuten om jag kände jag behövde det. DÅ blev jag rädd! Väl inne konstaterade de graviditet och missfall. Allt var i princip borta från livmodern så vi blev hemskickade igen. Jag är nog fortfarande lite i chock. Först tro man ska förblöda, sen få höra "du är gravid, visste du det" och sen missfall. Hade aldrig kunnat tro att vi skulle bli spontangravida... Känner mig helt matt och lite snuvad på att få känna mig gravid. Trist! Jag skulle verkligen velat uppleva det här en gång till :'(

Konstig mens

Varning för ofräscha detaljer. Vill du inte läsa så klicka vidare till något annat. Igår på cykeldag 34 kom mensen. Bara pyttelite hela dagen med hyfsad mensvärk. Såg inte till nåt blod alls när jag duschade på kvällen. Satte ändå på en sån där extralång binda inför natten. Satt i soffan när jag kände att det kom blod. På 10 sekunder blödde jag igenom bindan, trosorna och mysbyxorna?!! Aldrig varit med om liknande störtflod... Gick på toa och ut ramlar 2 stora blodkoagel. En stor som ett hönsägg och den andra hälften så stor. Blev lite orolig faktiskt, men sen lugnade det sig och blev mer som vanlig mens brukar vara efter några dagar. Någon annan som varit med om liknande?? Tidigt missfall eller bara all mens på en gång?!? Läskigt var det i alla fall och jag var GLAD att jag var hemma!! Förlåt för äckliga detaljerna, men vill ju gärna höra om någon varit med om samma sak och vad det kan vara.

Tankar

Om jag skulle vara gravid så är jag i vecka 4+4 idag. Nu tror jag inte att jag är det. Jag tror bara att kroppen spelar mig ett spratt. Mensen var ju lite försenad förra månaden också och då blödde jag 1,5 vecka istället för knappt 1 som är normalfallet. Skumt!
Den brukade ju vara som en klocka - någonstans 25-28 dagar kom den alltid förut. Nu är det 32 idag.
Men efter att ha hoppats i 9 år (eller, ok då 8... tiden då jag väntade Emil kan jag ju inte räkna med) så har jag inga stora förhoppningar. Vågar inte ens hoppas för då blir jag så besviken. Statistiken säger ju helt klart att mensen bara är sen.
Men den lilla ologiska delen av hjärnan gör små glädjeskutt och frivolter av hopp. Någonstans där inne finns en så stark längtan om syskon till Emil.
Jag säger att det är för hans skull jag vill ha en till. Visst är det så, men det är också till stor del för min skull. Jag vill verkligen uppleva allt det här igen. Även bajsblöjor, nattvak och annat jobbigt.
Emil ger mig så otroligt mycket! Han är det finaste jag har.

Det är stor skillnad!

Det är en himla skillnad på att hämta och att lämna barn på dagis.
Morgonen kännetecknas av en liten parvel som klamrar sig fast runt halsen och som då man räckt över honom till förskoleläraren ser på en med panik i blicken... Det är skitjobbigt att gå, även fast jag vet att han slutar gråta när han inte ser mig längre. De är duktiga på att distrahera honom.
Men jag vill inte. Vill inte att han ska behöva bli så ledsen :'-(

Att hämta (vilket jag gör ungefär hälften av dagarna, men nu inte gjort på ett bra tag för att sambon haft annat schema och kunnat hämta oftare) är mycket roligare! Att se honom skina upp och skynda sig till en. Man mår så himla mycket bättre av att hämta jämfört med att lämna.
Men imorgon och fredag - då får jag hämta! Jippiiii.
Nackdelen är att jag måste BÅDE lämna och hämta. Men jag har pratat med chefen och jobbar lite extra nu måndag - onsdag och kan smita hem lite lite tidigare på torsdag och fredag. Det gillas!!
Då blir det inte så fruktansvärt långa dagar för lillskrot. I alla fall någon timme kortare varje dag.

Overall. Vi köpte en jättefin mörkblå overall från KappAhl. Bra betyg hade den och såg fin ut.
Har hängt i garderoben fram till dagisstart då vi haft en begagnad overall som vi använt fram tills nu.
E har nu använt den 5-6 dagar på dagis och igår tvättade sambon den eftersom den blivit smutsig.
Kaputt! Dragkedjan trasig och sen sprack den en decimeter nedanför dragkedjan.
Jätteskumt! Det var dessutom bara den och ett par vantar i tvättmaskinen så det är ju inget annat som gjort det.
Fick byta till en ny idag, dock inte mörkblå så nu har han en illorange. Han kommer ju synas bra i alla fall ;-)
Valde faktiskt mellan den och den mörkblå när jag köpte den i höstas. Men jag gillade den mörkblå bättre plus att jag tänkte att den mörkblå nog var mer lättsåld sen. Men, men nu är det en orangeröd vi har. Jag tror inte att E har någon åsikten om färgen, huvudsaken den är varm och skön! Å det verkar den vara :-)
Hoppas den nya håller bättre!