Renovering

Det här med att renovera vardagsrum tillsammans med en ettåring. *PUST*
Vi har ändå försökt varva lite så en av oss leker med E i köket medan den andra jobbar i vardagsrummet. Men att vara tvungen att sitta i barnstolen och inte nå någonting roligt i säkert 10-15 minuter medan vi kämpade med att få ut täckpapp på hela golvet (med diverse stora tunga möbler kvar i rummet). Inte populärt! Han gillar verkligen INTE barnstolar. Om han inte råkar vara jättehungrig och vill ha mat. Det är enda gången stolen är ok :-)

Igår fick han prova ny mat. Mild taco med ris. Var för femton månader, men den gick i. Tydligen var det riktigt gott! Tja, tacos är ju rätt gott. Skönt att han gillar det mesta vi serverar honom!

Övergången till vintertid gick relativt smidigt. Vi skjuter långsamt på läggningen så att han lägger sig 10-15 minuter senare för varje kväll. I söndags morse sov han till kvart i sju (kvart i åtta sommartid) så det kan man ju inte klaga på. Hoppas att han långsamt skjuter på morgonen också i samma takt som vi ändrar på läggningstiden, men även om han vaknar runt sju så är det ju ändå ok. Vi behöver ju inte upp mitt i natten :-)
Det är så otroligt smidigt det här med nattsömnen. Jag bara väntar på att det ska komma ett bakslag nu snart för han har sovit otroligt bra ända sen i mars. (Too good to be true nästan!)
Vi lägger honom mellan halv sju och sju. Han är trött när vi lägger honom. Bara bär honom till hans säng, stoppar om honom och pussar och klappar honom och säger god natt. Släcker lampan och går ut och stänger dörren. Ibland kan man höra honom göra lite ljud ifrån sig, som om han pratar lite med napparna eller nåt, men oftast är det helt knäpptyst och så somnar han av sig själv. Helt underbart!
Misstänker att det här gör att han (oftast) somnar om av sig själv om han skulle vakna på natten. Det blir ju inget konstigt för honom då, eftersom han är van att somna själv.
En eller två gånger i månaden har han vaknat och varit ledsen mitt i natten. Det har hänt i samband med tandsprickning, så förmodligen är det det som stört honom de gångerna.
Älskar att få sova hela nätter!!
(I natt var jag vaken 2 tillfällen så idag är jag som en zombie, trots att vi har världens snällaste unge som sover hela nätter. Har gäspat mig igenom arbetsdagen...)

Frustration

Det är mycket frustration i den lille 14-månaders killen där hemma.
Han har numera lärt sig att gå längs med bordskanten. Men det där med att kravla upp i soffan är inte så lätt. Han böjer sig framåt och blir jättearg när han inte får upp knäna på soffdynan. Likaså är han duktig på att gå ner baklänges ur soffan. Men OJ så arg han blir när han råkar glida ner så från soffan och upptäcker att han är på golvet igen.
Likaså när leksakerna inte beter sig som han vill. Då viker han sig dubbel på golvet och storgråter av frustration.
Det är jobbigt när man är liten och vill så mycket och allting trilskas med en :-)

oktober

Dagarna hemma med lillskrot går så fort så fort!
Senaste veckan har vi varit på 100-årskalas och så har vi fått besök av en bebis. E var mycket fascinerad av den lilla bebisen. Jag var lite orolig att han skulle klappa bebisen lika våldsamt som han gör med katten, men han var så försiktig och vågade inte ens röra honom :-) Jag fick ta hans hand och hjälpa honom att klappa på bebisen.
Mamman blev väldigt väääääldigt bebissjuk...Det är ju bara ett år sen man satt där själv med en liten bebis. Men ändå känns det som såååå länge sen!

E har börjat gå längs med vardagsrumsbordet nu. Han håller sig i glasskivan och går i sidled. Han är riktigt duktig så så snart han får lite självförtroende kommer han att börja gå/springa. Det är nog det som är kruxet - att han inte litar riktigt på att han kan än. Men det kommer! Jag är inte ett dugg orolig för det.
Tycker det är lite smått tjatigt att folk hela tiden frågar "pratar han än?" och "går han nu?".
Det kommer när det kommer! Han lyssnar och lagrar, förstår gör han ju absolut - det märks! (Sen gör han ju inte som man vill jämt, men det är ju inte samma sak som att han inte förstår :-P )

Blir lite irriterad på folk och alla åsikter faktiskt. Som på festen där det kommenterades hur lång han var. Han blev jämförd med en 2,5-åring som är väldigt kort. Även om jag inte bryr mig om längdkommentarerna så kändes det som att mamman till 2,5-åringen tog lite illa upp. VAD SPELAR DET FÖR ROLL?!? En är lång, en är kort. Ungar är olika. Hur kul vore det om alla var exakt likadana? Nä, jag fattar inte varför det hela tiden ska jämföras. Bara för att man går tidigt behöver man inte vara smart och bara för att man är kort är man inte sämre osv osv.

Ny hobby

Emil är just nu i en fas där han gillar att utforska skrik. Då menar jag inte sånt där gnälligt skrik utan riktigt illtjut. Så där så det ringer i öronen på en annan... Själv är han helt fascinerad över hur fint (?) han lyckas låta. Lite smådrygt. I alla fall när man försöker prata med varandra eller i telefonen.
En gång skrek han alldeles i närheten av mitt öra när jag hade honom på armen. Det var så jag kände trumhinnan bukta ut på andra sidan nästan...! ;-)
Just den här fasen hoppas jag inte är så långvarig!!!

Hästar, katter och hundar

Till min stora glädje verkar Emil vara en riktig djurvän.
Han älskar katten. Han klappar ofta på honom. Ibland blir han "jagad" av katten. Vi har en extremt kelig katt så att det sitter en bebis på golvet är helt perfekt tycker katten och går fram och gosar så han nästan välter Emil. Så det händer att Emil skuttar iväg när katten kommer, men han stannar alltid upp och vänder och ska klappa katten.

Hästarna älskar han också. Han gillar att klappa på dem och tittar storögt med ett leende när jag släpper in hästarna om kvällarna. De går in på egen hand, jag behöver bara ropa på dem och lämna stalldörren öppen. Suveränt!
Han har fått sitta både direkt på hästryggen och i sadeln. Det är spännande. Han har känt och klappat med handen på manen och hästens rygg.

Hundar är också spännande, men lite småläskigt. Han blir lite rädd om hunden skäller eller är för ivrig. Vi har ju ingen egen så han har inte träffat hundar särskilt mycket. Hoppas verkligen att han fortsätter älska djur. Är ju perfekt nu när vi bor så att man kan ha djur!
Jag vill skaffa get så småningom. Gärna med några killingar. Men vill vänta tills Emil blir lite större.
Får nöja mig med att åka till någon djurpark nästa år så han får hälsa på och klappa lite olika djur. Brukar ju finnas sådana där minizoo lite överallt där barn kan få klappa på får, grisar, getter, kanin mm.

Härligt med "måndag" idag och fredag imorgon. Gillar verkligen det här med att jobba 50%!!! :-D

Nu är det nära

Imorgon jobbar jag sista dagen för den här veckan. Sen är jag föräldraledig på halvtid året ut. SOM JAG HAR SAKNAT ATT VARA FÖRÄLDRALEDIG!! Nu ska jag ÄNTLIGEN få umgås en massa med Emil igen. I love it!

Igår fick vi dagisplats. En plats som innebär att jag måste åka 2,5 mil omväg varje morgon och många eftermiddagar. Tackade man ja så tappade man sin köplats dit man helst ville komma. Samma sak om man tackade nej. Sambon ringde kommunen och sa att så här kan vi inte ha det?! Emil kommer ju få jättelånga dagar och det känns inte schysst alls. Hon gick med på att stryka den förskolan för oss och ändå låta oss ha kvar köplatsen. Så nu inväntar vi om vi kan få en plats som är åt samma håll som mitt jobb. HOPPAS! Jag får inte ihop det hela. Om jag ska kunna jobba heltid (och sambon också) så måste Emil vara på dagis minst 11 timmar om han skulle haft den platsen han fick. Sen sover han ju minst 13 timmar varje natt. Vi lägger honom ca 18:30 - 19 och han sover till 7-8 på morgonen. Så väcker vi honom tidigare så lär han kanske somna tidigare på kvällen, dvs direkt när man kommer hem från dagis. Så kan vi ju inte ha det!!
Åh, vad jag längtar tills den dagen vi får plats på det stället som är nära oss, där vi VILL ha honom!