Emil är just nu i en fas där han gillar att utforska skrik. Då menar jag inte sånt där gnälligt skrik utan riktigt illtjut. Så där så det ringer i öronen på en annan... Själv är han helt fascinerad över hur fint (?) han lyckas låta. Lite smådrygt. I alla fall när man försöker prata med varandra eller i telefonen.
En gång skrek han alldeles i närheten av mitt öra när jag hade honom på armen. Det var så jag kände trumhinnan bukta ut på andra sidan nästan...! ;-)
Just den här fasen hoppas jag inte är så långvarig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar