Dagarna hemma med lillskrot går så fort så fort!
Senaste veckan har vi varit på 100-årskalas och så har vi fått besök av en bebis. E var mycket fascinerad av den lilla bebisen. Jag var lite orolig att han skulle klappa bebisen lika våldsamt som han gör med katten, men han var så försiktig och vågade inte ens röra honom :-) Jag fick ta hans hand och hjälpa honom att klappa på bebisen.
Mamman blev väldigt väääääldigt bebissjuk...Det är ju bara ett år sen man satt där själv med en liten bebis. Men ändå känns det som såååå länge sen!
E har börjat gå längs med vardagsrumsbordet nu. Han håller sig i glasskivan och går i sidled. Han är riktigt duktig så så snart han får lite självförtroende kommer han att börja gå/springa. Det är nog det som är kruxet - att han inte litar riktigt på att han kan än. Men det kommer! Jag är inte ett dugg orolig för det.
Tycker det är lite smått tjatigt att folk hela tiden frågar "pratar han än?" och "går han nu?".
Det kommer när det kommer! Han lyssnar och lagrar, förstår gör han ju absolut - det märks! (Sen gör han ju inte som man vill jämt, men det är ju inte samma sak som att han inte förstår :-P )
Blir lite irriterad på folk och alla åsikter faktiskt. Som på festen där det kommenterades hur lång han var. Han blev jämförd med en 2,5-åring som är väldigt kort. Även om jag inte bryr mig om längdkommentarerna så kändes det som att mamman till 2,5-åringen tog lite illa upp. VAD SPELAR DET FÖR ROLL?!? En är lång, en är kort. Ungar är olika. Hur kul vore det om alla var exakt likadana? Nä, jag fattar inte varför det hela tiden ska jämföras. Bara för att man går tidigt behöver man inte vara smart och bara för att man är kort är man inte sämre osv osv.
Ingen panik med saker. De tar det i sin egen takt. Nils har precis börjat gå lite mer men kryper mest fortfarande.
SvaraRaderaEn av mina nära vänner har en 2,5 åring som alltid varit lång. Det är som om människor bara tittar på hans storlek för att bedöma vad han kan vilket gör att de tror att han kan saker som en fyraåring kan och så får han skäll för att han inte kan/förstår bättre. Föräldrarna kämpar verkligen i motvind här - och alla har åsikter...
SvaraRaderaÅ vad jag känner igen det där. Min dotter är 14 månader och går inte och pratar inga förståliga ord. Men man märker att hon förstår mycket. Alla påpekar att hon är sen i utvecklingen pga detta. låt barnen ta det i sin egen takt! De kommer att lära sig både gå och prata till slut.
SvaraRaderaJa, precis vad jag sagt till alla som kommer med åsikter - hur många känner du som aldrig lärt sig gå? Inte många :-)
RaderaJag är inte ett dugg stressad/orolig för min lille kille och tar inte åt mig. Men det finns ju folk som konstant jämför och blir oroliga. Visst - om E fyller 2 och fortfarande inte går utan stöd eller om han är 2 och inte har sagt ett ord ens (nu räknar jag inte "dääh" och "mamamamamama" och "papabapababa" som ord utan ord som i att prata) - DÅ kommer jag bli lite fundersam.
Nu kör vi på i det tempo som passar E. Han lär sig ju saker mest hela tiden och man kan ju inte lära sig allt på samma gång :-)
Jag tror i alla fall att vissa barn är tidiga med att gå, vissa är tidiga med att prata och andra är tidiga med andra saker.