Jobbiga känslor

Jag får så dåligt samvete över att vara otacksam.

Min mamma är jättesnäll (och ÄLSKAR att shoppa). Häromdagen ringer hon och berättar glatt att nu har hon köpt det här och det här och det här till bebisen. Täcke bland annat, påslakanset (som vi redan har flera stycken, såna som jag köpt och som jag verkligen ser fram emot att använda) och madrasskydd. Det är ju snällt. Verkligen!

Men resultatet blir att jag storbölar här hemma. Jag vill ju köpa sånt här själv! Alltihop! Det är jätteviktigt för mig :-( Det är ju någonting jag drömt om och längtat till i över tio år. När jag väl handlar något, ta en kudde till spjälsäng eller vagn eller så, då åker jag runt till flera ställen, klämmer och känner på minst 10-15 olika och funderar över vilken jag vill ha. Själva letandet är lika viktigt som själva inköpet.

När ska man annars få köpa sådana här saker om inte till sin EGEN bebis? Känner mig sååååå otacksam. Sambon tycker bara att äh, vi tar emot det och så lägger vi det i en kartong. Vi måste ju inte använda det. (Det känns ju OCKSÅ fel :-S ) Han tycker jag ska köpa allt jag vill ha själv ändå.

Till saken hör att min mamma går inte att prata med för hon lyssnar inte. Strax efter att hon fick veta om graviditeten så ville hon köpa/göra ett lapptäcke. Jag sa då att jag var väldigt osäker på om det var någonting vi skulle ha någon användning för och att vi inte ville ha något sådant. Det har hon köpt ett ändå. Madrasskydden bad jag henne kolla storleken på när hon skulle till IKEA häromdagen. STORLEKEN. Jag ville veta om JAG skulle åka dit och titta på dem eller kunna stryka dem från listan helt. Nä, då köper hon 2 sådana. Utan att veta om de passar...

Sen har jag ju när jag googlat lite på dem insett att jag vill INTE ha någon plastad frotté. Inte första året/åren i alla fall. Dels pga kvävningsrisken och dels för att det blir så svettigt och varmt av den, eftersom den inte andas. Man skulle inte heller ha den under bebisens huvud så då kan den ju i alla fall inte skydda hela madrassen.

Nu är jag mer inne på att se om det finns någon tunn (=lättvättad) bäddmadrass som passar i vaggan och så småningom en som passar i spjälsängen. Vad har ni andra? Eller är det sällan problem med att blöjorna läcker nattetid? Man vill ju helst inte behöva tvätta den tjockare madrassen.

Täcke är ju någonting som jag tänkt köpa senare i höst för det är ju inte aktuellt förrän i vinter.

Känner mig jättedum för det finns ju så många andra viktiga saker här i livet. Som att Libras lilla bebis dött i magen. Det om någonting borde ju ge perspektiv på tillvaron. Men jag är ändå ledsen över all den här shoppingen som det känns som att jag missar.

Ledsen att jag gnäller över så oviktiga saker, men behövde skriva av mig lite här i bloggen...

Nojig

Det hemska som hänt Libra gör att jag blivit extra nojig.
Igår var det alldeles lugnt i magen. HELA DAGEN! Plus kvällen innan. Vid lunch började tankarna vandra iväg...

Man tror ju alltid det värsta! Åt kylskåpskall kräm och mjölk till lunch och fick någon sur knuff/spark från insidan. Kunde andas ut lite :-) Sen lugnt hela em. Då kom oron IGEN! Inget bökande alls i magen som de senaste dagarna. Åt lite glass efter maten och svalde några bitar innan det hann smälta. Körde också in lite fingrar i magen och jorå - fick lite puff tillbaka.
Antar att han blev lite irriterad på att inte få sova ifred för sen när vi gick och la oss levde han rövare i magen så att jag omöjligt kunde sova. Men det var bara så otroligt skönt med livstecken att det gjorde absolut ingenting!!! Behöver jag säga att jag blev glad när jag vaknade nyss och han buffade runt i magen <3

Om att lära sig sakta men säkert

Har jobbat på det här med att göra så lite som möjligt. Det är SVÅRT! :-) Försökte få gå med trimmern lite idag, men sambon var benhård. Han körde betesputs OCH trimmern. Själv har jag småpysslat och gjort middag. Är jättejättesvårt att inte få hjälpa till, men bara att vänja sig :-)

Sorgligt

Läste nyss inne hos Libra att deras lilla tjej inte finns längre :'(

Det är ju ens allra största fasa!! Så fort man inte känner rörelser tillräckligt ofta så tänker man "tänk om..." Men jag kan ändå inte tänka mig in i den situationen, för någonstans tror man ju ändå att det inte kan hända. Inte när man klarat sig in i andra halvan av graviditeten :-S

Lider så med dem, och känner just nu en enorm tacksamhet för min lille kille i magen. Missfall är nog aldrig kul, men jag tror alla ivf-are har lite extra oro för missfall.

Så himla tråkiga nyheter och skickar alla kramar jag har till dem!

Fredag, lite bilder och en film (!)

Första dagen som jag är hemma som inte helt överskuggas av mitt dåliga samvete! (över att inte vara på jobbet...)

Sovit skitdåligt i natt. Upp och kissade varannan timme. Inte i onödan utan jag var verkligen jättekissnödig alla gångerna. Vaknade till när sambon gick upp för att åka till jobbet, men sen sov jag som en liten gris ända till strax efter nio! Då helt plötsligt 5 timmar i sträck utan att gå på toan?!!

Skönt att få sova lite i alla fall. Det var välbehövligt!

Har lyckats fånga lite rörelser på bild!

Ingen jättebra film, men han verkar lite blyg nästan. Det kan bölja en hel del och så drar jag igång mobilkameran och det blir alldeles stilla... så det här är vad jag lyckats fånga på bild i alla fall!



Ignorera den otroligt fula klänningen! Den är superskön och planen var att färga den svart när jag köpte den, men sen har jag liksom aldrig fått tummen ur på den fronten. Den är skön i alla fall!

Är huvudet som guppar runt närmast kameran :-)

Bästa efterrätten - hembakad kladdkaka, vispad grädde och egna söta goda jordgubbar från jordgubbslandet. Finns inget godare!

Magbilden är inte dagsfärsk utan från i måndags. Alltså vecka 33+5.

Skönt med bältet, men man ser ju inte klok ut ;-)

Fått toppen av min svärmor, sambon tycker den ser ut som en bordsduk, med hål för huvudet. Men den är såååå mjuk och så skön att för min del kvittar det hur den ser ut. Den är helt underbar att ha på sig!

Sjukskrivning

Igår var det dags för nytt besök hos barnmorskan för att kolla fosterläget. Huvudet fortfarande upp så nu är vändningsförsök inbokat. Hoppas så att det lyckas för jag vill verkligen prova på en "riktig" förlossning! Ser ju nästan fram emot det lite.

Idag hade jag läkarbesök inbokat. Verkligen välbehövligt för igår tog jag mig knappt fram på kvällen. Vänsterbenet ville inte följa med när jag skulle gå. När jag åt frukost ringde sjukgymnasten och undrade om jag hade tid att komma idag eller på måndag. Idag passade ju finfint eftersom det är samma ställe som husläkaren håller till på. Suveränt! En bilresa och 2 besök. Kan inte bli bättre :-)

Hade laddat med MASSOR av argument för att få åtminstone halvtidssjukskrivning nästa vecka. Peppad till tänderna. Jag är ju annars en sån person som svarar "det är bara bra" med ett leende när folk frågar. Oavsett hur jag mår/hur ont jag har i princip. Har jag hög feber och influensa så säger jag att jag är "lite hängig". Finns ju inget tråkigare än folk som gnäller över minsta krämpa! Så nu hade sambon tjatat att jag skulle säga PRECIS som det är och berätta hur jobbigt allting är.

Hann inte säga ens en fjärdedel. Läkaren sa att ja, det är väl sjukskrivning du vill ha eller? Jo, det vore skönt att slippa jobba nästa vecka för sen är det ju semester. Nä, jag sjukskriver dig en MÅNAD säger karln! Du ska INTE jobba och inte bära, inte gå för mycket, inte stå, inte sitta för länge och undvika trappor. Semestern kan du ta ut efter sjukskrivningen tyckte han. Ehhhh, jaha, ok tyckte jag som hade förväntat mig att få bråka för att få NÅN form av sjukskrivning nästa vecka.

Sen hade jag besöket hos sjukgymnasten nästan direkt efter. Oj oj, sa hon när hon såg mig "gå". Hon dubbelkollade att jag fått sjukskrivning och sen sa hon att hon skulle hämta kryckor. Ehh, jaha. Jag kan ju fortfarande halta fram så kryckor var inget jag ens tänkt på att jag kanske kunde fråga om. Hon klämde och tryckte, masserade in liniment på ryggen (jätteskönt!) och visade lite övningar. Hon hade ett litet häfte, men det var många övningar som jag var för dålig för. De passade bättre tidigare, då man inte har så uttalade besvär.

JÄTTESKÖNT att äntligen få lite hjälp och tips och råd. Tydligen svankade jag massor även när jag trodde att jag stod rak. När hon justerade mig så att jag stod rak i ryggen kändes det nästan som jag stod ihopkurad och framåtlutad :-) Såg i spegeln att det såg rakt ut, men det kändes inte alls så. Så nu ska jag göra lite såna övningar för att spara lite på ryggen. Hon sa också att jag inte fick bära någonting.

Det första jag gjorde när jag åkte därifrån var...ehh...jag åkte till systemet och köpte några starköl ;-) Bara bära liiiiiite. Bara den här gången, lovade jag mig själv. Vill så gärna överraska sambon med att få sitta på altanen med en iskall öl ikväll. Han får ju dra såååå tungt lass här hemma nu :-S Inte så att han klagar, men jag får dåligt samvete över hur lite jag fixar att hjälpa till med. Han bär saker, springer i trappor, hämtar upp saker jag tappar på golvet, drar upp mig ur soffan/sängen, slår gräset i hästarnas hage (det känns verkligen som min grej JAG borde göra :-S) och masserar mina axlar, ryggen, fötterna. Listan kan göras oändlig! Så därför bestämde jag mig för att överraska honom med iskall öl ikväll :-)

Började bra med kryckorna. Jag började med att glömma ta in dem från bilen. Hahahaha. Kommer ju gå bra det här tänkte jag. Finns det senilsnöre till kryckor? Så att man kan hänga dem runt halsen så man inte glömmer dem ;-)

Skönt att få träffa folk som faktiskt tar en på allvar! Bättre sent än aldrig...

Bälte

Idag är det jag och bältet. Har det på så fort jag ska stå och gå Ändå har jag tagit det lugnt i helgen och försökt variera mellan sitta, ligga, stå och gå. Insåg att jag inte skulle palla en timmes bilkörning, spring i trappor, kånkade och timmar av stillasittande, så idag är jag hemma. Försöker vända bebisen åt rätt håll genom att stå på alla fyra med rumpan i vädret och huvud och axlar så långt ner som möjligt. 15 min ska man stå så. Varannan timme! 5 dagar i sträck. Jag tolkar det som dagar och inte dygn, för vem orkar med sånt varannan timme dygnet runt?! Pallar som mest 8 min, sen gör bäckenet alldeles för ont. Men tänker att lite måste vara bättre än inget :-) Vänd på dig bebisen! VÄND!! Är inte sugen på vare sig vändningsförsök, föda med sätesbjudning eller kejsarsnitt...:-S Men det är ju tid kvar än! Har tid för ny koll av läget på onsdag.