Läste nyss inne hos Libra att deras lilla tjej inte finns längre :'(
Det är ju ens allra största fasa!!
Så fort man inte känner rörelser tillräckligt ofta så tänker man "tänk om..."
Men jag kan ändå inte tänka mig in i den situationen, för någonstans tror man ju ändå att det inte kan hända. Inte när man klarat sig in i andra halvan av graviditeten :-S
Lider så med dem, och känner just nu en enorm tacksamhet för min lille kille i magen.
Missfall är nog aldrig kul, men jag tror alla ivf-are har lite extra oro för missfall.
Så himla tråkiga nyheter och skickar alla kramar jag har till dem!
Tack! <3
SvaraRadera