Folk och deras kommentarer

Ibland kan jag känna att det är rätt bra att vara "gammal" och få barn.
Jag hade nog varit mer osäker som yngre mamma och lyssnat mycket på andras åsikter.
Nu litar jag mer på mig och mitt eget omdöme.

"Sitter inte Emil själv än? Jaha, så han är stor men lite sen i utvecklingen då."
Alltså...vad är det för fel på folk??
För det första är han fem månader, sex månader på måndag. Hur vanligt är det egentligen att femmånadersbebisar kan sitta själva?
Och om det nu är jättevanligt så kanske Emil är bättre på någonting annat istället. Göra pruttljud och prata t.ex. :-)
Fattar inte varför man ska jämföra barn med varandra och att någon är bättre än någon annan. De lär sig ju olika saker olika snabbt. De kan ju inte vara bäst på allting.

Nu tog jag inte åt mig av den kommentaren för jag är inte det minsta orolig för Emil.
Han satt dessutom hela 10-15 sekunder innan han tippade i sidled igår :-D
Men hade det varit för 10-15 år sen hade jag säkert blivit orolig och fundersam över en sån (helt onödig) kommentar. Vad får folk ut av det?

Visst uppmärksammar man om det är väldigt avvikande. Vi har en bekant vars dotter är 7 år och inte kan gå själv utan behöver stöd. DET märks ju av... Men i övrigt - så länge inte bvc-kontrollerna påvisar att de ligger utanför kurvorna/de normala avvikelserna så behöver man ju inte oroa sig.

Antar att det bara är att vänja sig för dumma kommentarer kommer man väl alltid råka ut för ;-)
Skulle man lyssna på allt och alla skulle man ju oroa ihjäl sig!

Istället för att oroa oss så passar vi på att njuta av bebistiden och viktiga saker som att göra pruttljud tillsammans med Emil och leka tittut tills han kiknar av skratt *kärlek*