I natt blev det inte mycket sömn.
Först var Emil hungrig, sen vaknade jag vrålhungrig.
Hann precis lägga mig efter en macka så vaknade Emil och var JÄTTELEDSEN.
Så brukar han inte vara.
Han brukar "ropa", men sen äter han och somnar om utan knyst.
Misstänkte en kvarglömd rap först, men det hjälpte inte att gå runt med honom heller. Nästa misstanke visade sig vara riktig: magknip.
Så mellan kvart över fem och kvart i sju låg jag och värmde Emils mage med min hand medan han sög febrilt på nappen. Tog tills halv sju innan det släppte och kvart i sju somnade han äntligen och jag kunde lyfta över honom i spjälsängen.
Så jobbigt när de har ont och man inget kan göra! Tänk om man kunde ta över det onda på sig själv istället...
Kände hur det bubblade och hade sig innanför min hand och någon gång ibland fick han till en liten fis och det släppte en liten stund, men så fort jag tog bort min varma hand blev han jätteledsen så det var bara att vänta ut eländet.
Tycker såå synd om honom. Påminner mig om hans första fyra veckor. Hoppas att det bara var en tillfällighet det som var i natt!
Usch, ja hoppas att det bara var tillfälligt! Det är det värsta som finns när de inte mår bra..
SvaraRaderaJa! Fasar för när han har feber/mår dåligt första gången...
RaderaMan känner sig ju så maktlös när de inte mår bra.
I natt smälte nästan mitt hjärta när han låg och smekte min arm medan jag värmde hans mage. Kändes som att han verkligen uppskattade att jag försökte hjälpa honom. *kärlek*
Å, det gör så ont i hjärtat när de skriker och gråter av smärta :-( Man vill verkligen bara ta deras smärta. Hoppas Emil mår bra nu.
SvaraRaderaJa, han pruttade massor hela fm och bajsade på em, men inget mera magknip. PUH! Gamla vanliga glada killen hela dagen igår och i natt :-)
Radera