Ingen hjälp där inte

Varning för långt och gnälligt inlägg...
Var på läkarbesök imorse. Han klämde och kände på rygg, bäcken och muskulaturen.
Typiskt så var ju bäckenet bättre imorse. Eller - det är ju alltid som bäst på morgnarna och som sämst på kvällarna när jag stått mycket på jobbet.
Igår kväll överröstades dock bäckenet av magkramper. Som sammandragning, fast det släppte liksom aldrig och gjorde ont som sjutton. Nästan som mensvärk fast inte lika illa (blev ju aldrig illamående och kallsvettig som av mensvärk) :-S Halvlåg och kved i vardagsrumssoffan hela kvällen. Som tur var gick det över under natten!
Nåja, åter till läkarbesöket. Han tyckte att det mesta var muskulärt och att det berodde på bäckenuppluckringen. Att ryggen gjorde ont var tydligen inget av intresse eftersom jag sa att jag lätt får ont i ryggen. Nackdelen nu är ju att sambon inte kan massera så att det blir bättre eftersom jag inte kan slappna av.
Trodde ju att jag skulle få lite tips och råd och HJÄLP, men näedå.
"Sov på sidan så blir det nog bättre" - öhh, jag har inte kunnat sova på nåt annat sätt på flera månader?!?
På sidan med kudde mellan benen. Bad om annat tips, men då var det att sova i fåtölj med tippbart ryggstöd och halvsitta och sova. Sån har vi ju inte. Andra tips hade han inte. Utöver att resa mig om jag sitter mycket på jobbet. Snacka om bortkastad tid att gå dit!
Får stå ut 1,5 vecka till. Sen skulle jag ju kunna sjuka mig själv sista veckan om jag är för trött och har för ont.
Märkligt att de inte tar en på allvar. Jag är inte den som ber om hjälp i första taget. Både mamma och sambon (de som sett mig i vardagen och vet hur jag är) vill att jag ska stanna hemma, framförallt de dagar jag sovit riktigt illa. Men jag känner mig ju som en simulant för när man väl ber om hjälp så får man ju ingen i alla fall. Kör vingligt på vägen (märker det själv, trots att jag försöker skärpa till mig, ha ac:n på och lyssna på musik/radio med hög volym) och somnar nästan bakom ratten (i princip varje dag när jag åker hem). Väl framme kommer jag knappt ur bilen. Gå i trappan är skitdrygt. Ett steg i taget och måste vila minst 2-3 gånger. Dock inte lika flåsig längre, men det kanske beror på att tempot är så lågt numera ;-)
Hemma går jag minimalt i trapporna. Går ner till duschen en sväng och upp till sängen. I övrigt får sambon springa...
Måste ibland sätta mig på huk för att se ordentligt när jag tittar till gammelhästens sår. Får dra mig upp genom att ta stöd på insidan av hans bakben. Han står snällt still och håller emot tills matten kommit upp :-)
Soffan får sambon dra upp mig ur, detta trots att jag har en extra dyna för att inte sitta för mjukt!

Men det är väl så det är för alla gravida antar jag. Hur klarar sig alla som är singlar och gravida????
TUR att man har semesterdagar att plocka ut innan förlossningen!!!