Om tips och oombedda råd

Det är en himla skillnad på tips och oombedda råd.
Tips tar jag gärna emot i form av såhär gjorde jag (eller skulle jag ha gjort) och det funkade för mig/oss.
Men alla de här "goda råden" som man inte ens ber om utan som folk prackar på en vare sig man vill höra eller inte. "Så här ska du göra". Jag är ALLERGISK mot dem.
Trodde att det skulle bli mest av den varan när bebisen är född, men tydligen får man gott om "goda råd" inför förlossningen.
Vilken smärtlindring jag ska ha bestämmer jag själv! Det är inget jag har bestämt idag för hur ska jag veta hur det känns för just MIG dagen D?!? Och än mindre - hur vet andra något om hur JAG kommer må och känna den dagen?
Tänk om förlossningen går jättelätt och relativt fort? Bara för att andra haft ett helvete så tänker inte jag måla fan på väggen. Det blir som det blir och blir det en jättetuff förlossning så kommer jag nog att överleva den också. Blir det en lindring förlossning vill jag nog bara ha värmedyna och lustgas. Men den dagen den sorgen.
Är ju inget jag kan påverka idag, vare sig genom att oroa mig eller att planera ihjäl mig.
Dessutom kan jag tycka att det är mitt (och möjligtvis min partners) val hur jag gör, inte halva släktens...
Likaså åsikter som att man inte orkar göra någonting på flera veckor efter förlossningen. Jag köper inte det. Jag planerar heller inte in någonting där, men man får väl se helt enkelt. Vill jag gå en promenad första dagen hemma så kommer jag att göra det. Vill jag inte så hänger vi väl i soffan. Likaså med besök och åka hemifrån. Vi får se. Alla är vi ju olika och hanterar olika saker på olika sätt.

Därmed inte sagt att jag inte är öppen för tips och riktiga goda råd :-)