Lite funderingar kring det här med amning.
Jag har ju hela tiden velat amma och är väldigt tacksam att det har fungerat (eller...i början gjorde det ju himla ont och blödde och Emil var ledsen och hungrig och fick/hade magknip mest hela tiden).
Sen finns det ju de som väljer att inte amma och flaskmatar istället och det tycker jag är helt upp till var och en. Folk ska alltid ha så mycket åsikter om allt, men jag anser att det måste väl vara upp till varje familj hur man väljer att göra?! De barnen får förmodligen precis lika mycket närhet och trygghet som de som ammas.
Ytterligare andra vill amma, men av olika anledningar fungerar det inte och deras barn får flaska. De tycker jag lite synd om, men samtidigt får ju även pappan då chansen att ha den nära relationen som det faktiskt innebär att ge dem mat. Fördelar och nackdelar med allt (som vanligt).
Men nu till mig och jag är så glad att det har funkat. Dels är det oerhört praktiskt att så fort han är hungrig eller gnällig så är det bara fram med tutten och så kan han äta.
Lite småstruligt var det när han skulle ha minifom innan varje måltid (för att minska magknipen), men nu när han inte längre behöver det är det jättesmidigt! Framförallt nattmålen... Bara vobbla in till gästrummet och lägga sig i gästsängen, amma, lägga tillbaka honom i spjälsängen och vobbla tillbaka till sovrummet. Sen alla de gånger man ammar och han tittar en rakt i ögonen samtidigt. Eller när han ler och säger "gaow" med munnen full av tutte. I love it!
Eller när man drar fram bröstet och ser världens jätteflin (sen om det är slumpen eller om han verkligen kopplar det till mat och äta spelar ingen roll).
När man känner hur han slappnar av och somnar när han ätit sig mätt... (händer inte ofta måste jag erkänna, oftast somnar han inte förrän efter ett tag). Men de få gånger det händer är himla mysigt!
Hur som helst så är det ju som med allting annat - tiden går SÅ fort. Man måste verkligen se till att njuta av allt för snart är han en stor pojke som äter riktig mat!
Ja alla får verkligen gör som dom vill och även jag tycker det e synd om man vill amma men inte kan..
SvaraRaderaMin amning funkade jätte bra från dag ett, utan sår och ont och magknip och jag ammar ju fortfarande [hon e åtta månader nu], men vi har däremot sagt att om vi skulle lyckas få ett till barn så blire flaska istället.. Detta för att jag känner mig för låst [framförallt i början då hon hade ett sånt snuttbehov att hon satt klistrad vid tutten då hon vägrar napp] och för att mannen kände sig lite mera utanför än vi trott från början.. Samtidigt är jag ju SÅ tacksam över att amningen har funkat felfritt.
Men jo.. det är ju så olika sånt där :].
Ja, det är verkligen jätteolika.
RaderaMin sambo var inne på att vi skulle börja flaskmata, men jag ville inte. Dels pga lathet (göra i ordning flaska varje måltid + extra bökigt om man inte är hemma) och dels pga att jag verkligen ville amma.
Tror att jag hade stått för 90% av matningen även om vi kört med flaska eftersom jag gillar att sitta med bebisen i famnen och t.o.m. oftare än bebisen vill gosa... ;-) Pappan är inte lika bebis/gosfrälst och längtar till Emil blir mobil och mer lekbar.
Däremot gillar Emil att prata med pappan. Mer än med mamman. Så de har långa oförståeliga konversationer i form av "gaow", "oouu" och "ihhhhh" etc på kvällarna :-D
Klart att du ska flaskmata nästa bebis om det känns bättre för er! Huvudsaken är ju att det passar bebis och föräldrarna :-)
Själv känner jag mig inte låst utan har däremot lite svårt att vara ifrån Emil. Saknar honom omedelbums. Kanske måste börja träna lite smått så jag inte deppar ihop när jag ska jobba igen sen ;-)
Räcker att gå ner till stallet och mocka och pyssla om hästarna så längtar jag in till Emil igen... Att vara borta flera timmar känns väldigt otänkbart.
Försöker dock att lämna Emil och sambon ensamma lite nu och då så att de ska få lite egentid utan lilla mig hängandes i närheten :-)
Kram
Härligt att det fungerade med amningen eftersom att du gärna ville amma.
SvaraRaderaJag var högst osäker å misstänker att det kan ha ställt till det för oss. Min plan var att amma de första 3månaderna.
Nu med flaskan är ju fördelen som du skrev att pappan kan mata med. Sen vågar man sig nog ut på ett annat sätt när man vet att bebis inte behöver bli hungrig när man e borta.
Däremot känner jag såhär i efterhand att det kanske hade varit mysigt med att amma.
Har fått för mig att Ellie kanske e så svårtröstad just för att hon inte ammat.
Kram