Igår när jag stod i duschen vandrade tankarna iväg.
Jag har aldrig riktigt sett adoption som ett alternativ för min/vår del. Misstolka nu inte, för jag tycker det är toppen att möjligheten finns! Att de som vill adoptera har möjlighet till det. Men för mig är det (har varit) viktigt med blodsbanden.
Där i duschen kom jag att tänka på att man vet ju faktiskt inte om det är rätt ägg och spermier de använt. Visst förutsätter man ju att de gör rätt, men om nu barnet skulle komma ut och inte likna vare sig mig eller min sambo. Skulle det då spela någon roll? Egentligen inte ju, för det är ju det här lilla pyret i magen som man redan tycker så mycket om :-D Det är ju henne/honom man väntar på och längtar efter.
Jag tror på något sätt att det är där haken är med min ovilja att adoptera. Jag skulle helt enkelt känna mig så snuvad på graviditeten. Att få bära barnet inuti magen och lära känna det sakta med säkert. Sen vad det är för krabat där inne spelar mindre roll. Skulle det vara någon annans ägg eller spermie så är det ju ändå mitt och min sambos barn! Föräldrar är ju de man växer upp tillsammans med, som älskar en och som man själv älskar. Vem som är biologisk förälder har ju mindre betydelse.
Idag är det skärtorsdag. Nu ska jag jobba klart och sen hem och hämta kvasten. Vi ses på Blåkulla ikväll! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar