Igår fick jag påhälsning på bloggen av en "vänlig själ" som önskade oss missfall. I princip alla jag kommit i kontakt med hittills har ju erfarenhet av det här med barnlöshet på ena eller andra sättet och är jättegulliga och stöttande. Tänkte att det är väl bara vi som läser varandras bloggar :-) Så är inte fallet så jag tänkte att kanske behövs en liten "så gick det till"-berättelse här.
Vi är inga partyprissar på 25 utan betydligt äldre och mogna. Barnlängtan har funnits i över 11 år nu och sen 6 år tillbaka har vi försökt bli gravida på egen hand. Vi. Inte jag.
2009 när jag undrade om vi skulle kolla upp om det var något fel på någon av oss tyckte sambon "visst, om du ringer och fixar tid så hänger jag med". Vi utreddes kors och tvärs men inget fel upptäcktes. Vi fick prova Pergotime, som är en medicin som stimulerar äggproduktionen. Vi fick 2 ägg som mognade och man fick ha sex på egen hand vid ägglossningen. Ingen graviditet. Vi fick göra 3 inseminationsförsök. Här sprutar kvinnan sig själv med Puregon för att stimulera äggproduktion och sedan ovitrelle för att få ägglossning. Mannen får lämna spermaprov. Det fattar väl vem som helst att mannen är väl medveten om?! Inget man "tvingar" någon till...
Inga graviditeter då heller. Däremot dödsfall i närmaste familjen och sedan allvarliga sjukdomar i närmaste familjen. Detta gjorde att det gick lite tid mellan inseminationsförsöken. Det betyder inte att man inte vill ha barn, bara att det är mentalt jobbigt både att skaffa barn och att förlora/nästan förlora kära anhöriga. Att det är påfrestande med barnförsök kan nog alla barnlösa skriva under på.
När vi hämtat oss lite var det dags för IVF, alltså provrörsbefruktning. Tyvärr kom en sommar emellan med semesterstängt på reproduktionscentrum och vi fick ge oss till tåls till hösten. I höst var det sambon som frågade mig om det inte var dags att ringa och boka en tid. Det är ingenting JAG har tjatat mig till!
Vi avslutade IVF-behandlingen i slutet av november efter att ha kört den långa metoden då man nedreglerar hormonerna och hamnar i klimakteriet innan man sprutar igång med Puregon. I december fick vi det efterlängtade plusset!
Det jag försökte säga igår var att vi har så olika syn på det här med bebisar/småbarn. Sambon ser många problem i stil med "Var gör vi av skötbordet" och "Man kommer inte få sova någonting" och "Man kommer inte kunna leva som förut" medan jag bara längtar och tycker att det där andra löser sig sen. Skötbord lär ju få plats. Huset är STORT även om just toaletten är rätt liten och tvättstugan är nere i källaren. Visst kanske man får sova väldigt lite ibland, men jag tror ju att så småningom kommer barnet att sova bättre och bättre. Kanske inte stämmer, men jag väljer att tänka så!
Man kan väl visst leva som förut. Lite annorlunda blir det ju, men vad är omöjligt bara för att man får barn?!? Jag tänker fortsätta rida. Sen får man vara anpassningsbar med HUR och NÄR. Första åren, tills barnet är större. Man kan ju till exempel rida medan barnet sover ute i vagnen. Då menar jag rida hemma i paddocken när man kan se/höra barnet! (Annars får man väl fan och dödshot för det också så bäst att bokstavera allt åt trögtänkta :-P) Vad är det man inte kan göra?? Äta mat i soffan en vardagkväll? Kan man väl. Barnet lär ju inte dö av det. Spela datorspel? Man får väl passa på när älsklingen sover. Antingen sover middag eller för natten. Åka på semester? Tja, vi trivs ju bäst hemma i alla fall så vi åker inte så gärna på semester. Vi hinner ju inte mer än bort så längtar vi hem :-)
I mina ögon "tar inte livet slut" bara för att man får barn.
Att barnet skulle vara oönskat eller oälskat har jag ALDRIG påstått!
Min sambo är världens bästa! Han älskar att busa och skoja med andras barn och barnen älskar honom och tycker att han är knasig.
Han har lite kalla fötter för det här som kommer är någonting nytt, någonting vi inte har provat på och man vet ju inte vad det är för en liten parvel som kommer till oss. Sen när skulle det betyda att man inte kommer att älska barnet?! Däremot blir jag ledsen över att han inte är lika entusiastisk och glad över det här som jag. Jag fastnar ju inte i de praktiska detaljerna på samma sätt.
Jag beundrar verkligen folk som aldrig någonsin har haft tanken att "undrar om vi kommer att ro det här i land på bästa sätt" angående någonting.
En sak jag har funderat över länge är att vem som helst över 18 får rösta och vem som helst över 20 får köpa alkohol. Ska man köra bil måste man både vara över 18 och ha körkort. Men skaffa barn - det får vilken idiot som helst göra?!?? Helt otroligt egentligen! Skaffar man barn på egen hand är det ingen som säger något, men om man får hjälp via äggdonation, insemination eller provrörsbefruktning - då kommer folk med åsikter och dömer andra människor lite hur som helst!
Om det är ett brott att bli knäckt när folk i bekantskapskretsen blivit gravida samtidigt som vi kämpat och misslyckats - då är jag skyldig.
Om det är ett brott att ringa och beställa tid när sambon har frågat om det inte är dags - då är jag skyldig.
Men jag är då FAN INTE SKYLDIG till att ha TVINGAT någon till NÅGOT!
Avslutningsvis en fråga till Frida, som inte har någon blogg. Om jag begränsar kommentarer till de som har konton i t.ex. OpenID eller google eller liknande, kan du fortfarande kommentera då? Vill ju inte tappa bort dig!! :-)
Hej,
SvaraRaderaJag är inte ofrivilligt barnlös eller har varit det. Jag har dock en bror och fru som varit det, men nu har en dotter på 3 mån på naturlig väg:) Jag började läsa ivf bloggar för att vet hur jag skulle förstå dem under deras jobbiga år med ivf. Jag känner sååå mycket för er som inte kan få barn på naturlig väg. Vill bara att ni ska få uppleva det mest underbara. Jag gråter med er när ni lyckas och gråter med er när ni minus eller missfall. För det vet jag hur det känns. Har både fått minus och missfall. Men jag kan aldrig förstå hur det egentligen känns.
Vill bara säga att jag är jätte tacksam att ni delar med er, detta leder till en ökar förståelsen för att det inte alltid går som man vill, och att man inte ska ta det föregivet.
Jag håller tummarna att allt kommer gå vägen till vecka 40 och att en lite underbar varelse kommer ligga i din famn. Jag tror din man kommer ändra sig så fort han få se den lilla.
Massor av kramar till dig.
Från Frida
Du, det är jag rätt säker på!
SvaraRaderaHan var motsträvig till ny katt när den gamla dog.
Han gosar lika mkt m katten som jag...;-)
Men jag förstår att det måste vara abstrakt att vänta barn som man. Lättare för oss som faktiskt bär den lille/lilla i vår mage på nåt sätt. Vem blir inte kär i en liten bebis sen?!
Jag tror ju också att föräldrar med sunda värderingar påverkar att man får ett bra och mentalt stabilt barn som växer upp till en trevlig individ!
Kul att du läser barnlöshetsbloggar tycker jag. Man behöver ju all värdefull input man kan få! Glad att du hittat hit!!
Kram
Hej!
SvaraRaderaJag är en tjej som läser här som inte är ofrivilligt barnlös (eller det vet jagi nte än för jag har inte hittat en partner jag vill ha barn med). Igår såg jag den där förfärliga kommentaren och jag mådde riktigt illa.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att din graviditet blir så komplikationsfri som möjligt och att du och din sambo får hålla ett litet pyre i famnen om några månader.
Det finns många människor som är bittra och elaka. Strunta i dem! Du och din sambo är de enda som på riktigt vet vad ni har gått igenom. Den dagen han håller ert lilla pyre i famnen tror jag han kommer förundras precis som du. Pyret är ju en del av er.
Ta hand om dig!
Emelie: Hoppas verkligen inte att du är ofrivilligt barnlös! Det är något jag önskar att ingen behöver uppleva!! Tyvärr är det ju vanligare än man tror. Jag hörde att 10% av alla par har svårt att få barn. Det är ju skitmycket! :-S
SvaraRaderaHoppas att du träffar en go partner och att ni har lätt för att få barn när ni vill!
Härligt att du också hittat hit! Jag trodde mest att det var ofrivilligt barnlösa som läste. Det grundade jag såklart på att jag nog inte hade läst sådana bloggar om jag själv inte haft det problemet. Men ju fler läsare desto trevligare!! :-) Eller, ja, utom de otrevliga då ;-)
Ta hand om dig du också och tack för din kommentar!
Kram
Hej! Jag har ingen blogg. Men en mail tror du att det funkar? Jag vill gärna följa din och ert barns utveckling :) kram!
SvaraRaderaJag vet inte? Vill ju att ALLA ska kunna kommentera! Kanske får ha så att alla kan kommentera, men att jag granskar dem innan publicering om det skulle behövas.
SvaraRaderaAvvaktar lite tills vidare.
Jag tycker det är synd att du inte har någon blogg. Hade varit kul att följa dig på den, men du får rapportera roliga händelser här i kommentarerna istället :-) Kan du inte maila mig en bild på bebisen sen när den kommit? Så jag kan titta och längta tills jag har mitt eget barn i famnen...
Kram!
Men hjälp. Vad är det som har hänt inne hos dig. Läste ditt inlägg i mobilen på väg hem från jobbet igår å då hade du inga kommentarer (men jag tänkte komma in på kvällen igår...vilket inte blev av).
SvaraRaderaförst och främst - grattis till att du såg det tickande hjärtat. Så himla kul!! Du är verkligen värd detta!!
Jag tycker att du ska strunta i den negativa kommentaren. Ändra inte på något du inte vill ändra på.
Och ta inte åt dig. Jag tror att "anonym" hade kunnat skriva detta till vem som helst. Ingen annan tror att du tvingat din sambo, och du vet att det inte är så. Så det så.
Till Anonym: Jag läser dina kommentarer som att du har svårt att bli med barn. Misslyckande efter misslyckande har gjort dig lite bitter (som många av oss andra). Men det finns gränser! Först och främst är det gränsen till vad en människa som inte vill något går med på. Dessutom skulle INGEN IVF klinik utföra behandlingen om de känner att en av parterna inte vill detta.
Ändra gränsen är vad man får säga till folk. Man FÅR INTE säga så som du gjorde. Du kan aldrig veta hela historien av att bara läsa en blogg. Jag anser att man aldrig får säga att man vill att någon inte ska leva. Och det var precis det du gjorde. Det som finns i "lilla jag's" mage är början på en liten person. Då får man inte säga att man önskar att den inte får stanna.
Jag har både fått missfall och har ett misslyckat IVF-försök bakom mig. Tro mig - det är inget man önskar NÅGON (precis som "lilla jag" skrivit.
Förlåt "LIlla jag" för att jag stal så mycket yta på din blogg. Men jag kan inte hålla mig kort när jag är upprörd.
JAG är iallafall jätteglad för din skull!!
Kram
Jag känner igen mig så mycket av det du skriver och delar verkligen samma åsikter. Min man var var motståndare till Ivf i början- men jag vet nu att det handlade mycket om rädslor. Och det gör det fortfarande för min man.
SvaraRaderaKul att du också är "hästtjej" Jag saknar ridningen då det har stått på paus under alla behandlingar. Men så fort jag kan kommer jag börja igen:) har man barn är ju stallet en otroligt bra gemenskaps-plats och uppväxtmiljö:)
Tack för din solskenshistoria på min blogg:)
Kram kram
Vill be om ursäkt, från botten av mitt hjärta.
SvaraRaderaJag menade det inte så som jag skrev, självklart vill jag inte att du ska få missfall!
Jag missuppfattade det hela.
Jag önskar dig och din bebis allt gott.
Förlåt.
Dags för en liten: Men vännen du stjäl ingen plats alls! Du är välkommen att skriva HUR mkt du vill!! Jag är fortfarande lite besviken över att vi inte kommer få barn samtidigt, men jag hoppas så att ni snart är back on track och gravida!! Hur gick det idag? Fick ni någon ny tid?
SvaraRaderaKram
Anonym: Jag måste säga att jag tycker att det är stort av dig att be om ursäkt. Jag tror verkligen att du skrev det du skrev i stundens hetta. Härligt att du insåg att du hade uttryckt dig på det sätt du gjorde.
SvaraRaderaLilla jag: Mig blir du inte av med ;). Du var ju ett par veckor tidigare än mig förut, jag kan sträcka mig till att du får vara ett par månader innan mig med. Men som högst 6mån ;)
ingen ny tid än, det beror på när jag har ägglossning.
Kram
Fick besök igår, så jag hann tyvärr inte svara alla...
SvaraRaderaDear pink butterfly: Jo, visst är det så! Jag tror att djur överhuvudtaget är bra för barn. Att lära sig umgås med dem, ha respekt för dem och så småningom lära sig ta ansvar för dem. Fast det brukar ju vara så att har man tillgång till hästar hemma brukar barnen sällan bli intresserade :-) Men det gör inget i så fall - då får jag ju ha hästarna i fred ;-)
Anonym: Klart att jag förlåter dig. Jag skrev kanske lite dumt. Lätt att feltolka... Hoppas det går bra för dig i kampen om att få barn!