Jag hade nog en något romantiserad bild av det här med att vara gravid.
Min plan var ju att fortsätta rida till ungefär nu (vecka 31). Att jag skulle sluta skulle bero på att jag var för stor om magen för att ta mig upp i och ur sadeln plus att jag skulle vara lite tung för hästarna.
Hur det blev: hästarna har vilat sen mars. Innan dess red jag väldigt sporadiskt. Mot slutet fick de gå varsin dag i veckan ungefär, eftersom jag red när jag kände mig bättre i bäckenet och det var ungefär 2 dagar i veckan det...
Jag hade inte heller trott och förstått HUR trött man skulle bli. Den förlamande tröttheten, både första 12 veckorna och nu på slutet.
Att man skulle ha så ont i bäckenet att man inte ens kan vända sig i sängen om nätterna utan att vakna, eller att kunna gå utan att vagga fram som en anka, eller att inte kunna varken sitta still eller stå och gå mycket utan att få så ont. Inte heller kunna stå på bara högerbenet.
Ligamentet som gör så ont emellanåt hade jag inte heller en aning om. Sammandragningar trodde jag man fick först sista veckorna. Hade inte heller väntat mig att bli så enormt andfådd för minsta lilla. Ok nu, men inte så tidigt som redan första veckorna :-)
Men om det är värt det? OJA! Skulle inte vilja missa det här för allt i världen!!
Att kunna sitta i soffan och se magen röra sig. Se någonting buffa till där på insidan. En hand eller en fot eller kanske armbåge?
Att ligga i sängen och vara på väg att somna och känna hur den lille bökar runt där inne :-)
Då glömmer man varenda krämpa!!
Så med tanke på hur förväntningarna inte stämt överens alls med hur graviditeten har varit så kan jag inte ens vara det minsta lilla orolig över förlossningen. För hur vet jag hur den kommer att bli?!
Får ständigt frågan om epidural eller inte från ALLA känns det som, men hur sjutton ska man veta NU hur man mår sen?! Den som lever får se :-)
Att jag överlever är jag tämligen övertygad om. Klart att det finns en risk att man inte gör det, men det är ju även en risk att åka till jobbet varje dag. Så länge man inte kan påverka situationer kan man ju bara åka med och se vad som händer längs vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar