Jag höll på att välta sambon imorse... :-D
Han stod böjd över sopkorgen i köksskåpet. Jag skulle förbi och kollade avståndet mellan hans rumpa och köksstolen och bedömde att det där går ju bra. Så jag "smiter" förbi. Eller nästan hela jag. Magen tog såklart i och gav honom en puff i rumpan. Hahaha. Oppps. Sorry! Man kan ju inte lyckas jämt ;-)
Jag kommer aldrig att vänja mig vid HUR tjock jag faktiskt är. Jag tror hela tiden att jag är smalare.
Fast idag har jag en helt vanlig sommarkjol på mig. Blir ju lite enformigt med bara mammakläder och en mjuk bred lös resår gör ju att även en vanlig kjol kan få hänga med till jobbet.
Är sugen på att köpa mer kläder men det känns ju bortkastat när det är bara 2 månader kvar som mest.
Man har ju ingen aning om man kommer att få uppleva någon mer graviditet och det är inget jag tar för givet bara sådär. Hoppas kan man ju, men är det någonting man lärt sig de senaste 7 åren är att ingenting är självklart när det kommer till graviditet och barn.
Får vänta till i höst (vinter?) och köpa nya roliga kläder då. Tills man gått ner graviditetskilona får man väl ägna sig åt att shoppa bebiskläder :-)
HAHA! Det där känner jag igen! Jag uppskattar mig själv som så mycket mindre hela tiden och ska alltid "klämma mig förbi" saker.. mellan stolar och bord typ. Slutar alltid med att jag pinsamt får skämmas, skratta bort det genom att säga "oj, det här gick inte så bra som jag trodde.." och långsamt ta mig från ena sidan till andra!
SvaraRaderaJa, precis! Varför lär man sig inte?! :-D
RaderaMan fastnar nästan, men dagen efter är man där igen...
Dörröppningar har blivit mindre och dörrposterna slår i magen (för det kan ju inte vara tvärtom ;-) ).